Kategori: Premier League

Dimitri Payet – den nye Devonshire?

Nyheter Premier League av

 

Dimitri Payet gjorde måndagkvällen extremt tung för Newcastle. Inte bara med två mål, utan det såg ut som om den unge fransmannen kunde göra lite som han ville. Kvick, teknisk och begåvad med den där eftertraktade och ack så ovanliga förmågan att kunna och våga utmana sin motståndare. En spelare som gör skillnad, som skapar poäng.

Den 28-årige Payet har redan en mycket meriterande karriär bakom sig i Frankrike med spel i klubbar som Nantes, St Etienne, Lille och senast Olympique Marseille. Dessutom 15 landskamper för Frankrike. Onekligen har West Ham United gjort ett fynd. Inte ofta man hittar rutinerade spelare i bästa åldern som dessutom inte är ”lästa” av motståndarna i Premier League och kan därmed ha flera månader av lysande fotboll framför sig. Därefter kommer givetvis den alltid så svåra andra säsongen, men en 28-årig landslagsman har ju större möjligheter att klara sig än många av de väldigt unga och dyra spelarna som nästan väller in numera.

West Ham har gjort en så kallad prestigevärvning, vilket indikerar att Slaven Bilic har ambitioner. Tre mål på fem matcher är en kanonstart, men hans målfabrikation är även historiskt rätt stabil. Ser man till ligaspelet så började han med något blygsamma 0,15 mål per match i Nantes och St Etienne, medan det i Lille låg på 0,25 och i Marseille på 0,20. Rätt bra siffror över tid för en attacking midfielder. Han söker sig in från en kantposition med kvickhet och teknik, vilket får en att tänka på en annan klassisk ytter i West Hams historia – Alan Devonshire.

Alan Devonshire vs Dimitri Payet

Under andra halvan av 70-talet och början av 80-talet var Devonshire en mycket vass ytter i en West Ham-generation som gått till historien som kanske den allra främsta. 1980 vann laget FA-cupen och i semifinalen var det just Alan Devonshire som visade vägen när han efter en osannolik soloprestation vaggstudsar sig igenom Evertons försvar och gör 1-0 i en match som senare slutar 2-1 till The Hammers. Det blev också en ligacupfinal 1981 och seger i division 2 (nuvarande The Championship) i vad som är den mest överlägsna andradivisionssegern någonsin. Han spelade på ett mittfält tillsammans med stjärnor som Sir Trevor Brooking, med vilken han trivdes extra bra rent fotbollsmässigt. De förstod varandra på plan. Samma kreativa fotbollsspråk.

Det blev åtta landskamper för England och 448 matcher för West Ham. Karriären som spände mellan 1976/77 till 1991/92 avrundades med en kort sejour i Watford. När 500 fans fick rösta fram West Hams bästa elva genomtiderna i samband med boken The Official West Ham United Dream Team, så tog Devonshire platsen till vänster ute på mittfältet.

Laget: Phil Parkes – Ray Stewart, Alvin Martin, Bobby Moore, Julian Dicks – Martin Peters, Billy Bonds, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Geoff Hurst, Paulo Di Canio.

I gott sällskap

Onekligen i gott sällskap. Moore, Peters och Hurst är VM-legendarer. Brooking och Bonds West Hams ikoner tillsammans med den kanske inte lika talangfulle, men ack så vördade Julian Dicks. Ray Stewart var den skotske straffspecialisten. Alvin Martin en av 80-atlets främsta engelska mittbackar och Phil Parkes en stabil målvakt vars karriär nog sett mer imponerande ut ur ett internationellt perspektiv om det inte vore för målvaktskonkurrenter som Peter Shilton, Ray Clemence och Joe Corrigan. Paulo Di Canio spelade sig rakt in i fansens hjärtan. Hans yvighet och eleganta spel passade som handen i handsken för West Ham-publiken, där vacker fotboll alltid uppskattats mer än något annat.

Kanske kan också Dimitri Payet ta sin plats bland de berömda på West Hams gräddhylla av magiska spelare. Kanske bredvid Devonshire eller till och med ta hans plats? Men då krävs år av prestation i The Hammers tröja, vilket ju inte alltid är möjligt i dagens flyktiga fotbollsvärld.

Fransmannens början är dock riktigt lovande. Det enda som kan förbättras är att han inte ska behöva vara rädd för bubblorna fansen blåser strax före match samtidigt som de sjunger den vackra valsmelodin: ”I´m Forever Blowing Bubbles”. Kommande veckors stryktipskuponger bör därmed räkna med att West Ham och Payet kommer att göra fler mål den närmaste tiden. Sedan får vi se hur långt det räcker.…

Fortsätt läsa

Manchester City sprakade, sprudlade och dominerade

Nyheter Premier League av

Manchester City goalkeeper Joe Hart hugs Vincent Kompany at the end of the Barclays Premier League match between Manchester United and Chelsea played at the Etihad Stadium, Manchester

Manchester City imponerade allra mest i den andra omgången av Premier League och när de gör så kan det vara svårt att se hur man ska kunna stoppa dem över huvudtaget.

Men en säsong är lång och City har en tendens att blanda och ge, eller snarare försvinna i ett mörkt hål där kreativiteten hos David Silva är som bortblåst och Yaya Touré verkar gå på halvfart. När dessutom Vincent Kompany såg seg ut ifjol infann sig en känsla av att truppen var mätt och kanske passerat sin peak. Manuel Pellegrini sågs som en svag ledare i jämförelse med främst Jose Mourinho och det kändes som en tidsfråga innan en ny manager skulle ta över och rensa upp i truppen.

Lysande Manchester City mot Chelsea

Men så kom premiären. Ett lysande City, där David Silva dansade fram. Och det följdes upp av andra omgångens överkörning av Chelsea. Ja, eller överkörning och överkörning… Det har ju diskuterats. Mourinho själv anser att det var en match av två halvlekar, där Chelsea ägde den andra och att det blev så pass stora siffror återspeglades inte alls av matchen. Fler experter har också påpekat att matchen var jämnare än siffrorna visade och att det handlade om små marginaler i avgörande moment.

Och visst, Chelsea var inte dåliga, men de var för dåliga för Manchester City. Det var aldrig något snack om vilket lag som var bäst. City tog tag i taktpinnen och höll i den från början till slut. Dessutom mot regerande mästarna. David Silva dansade igen. Yaya Touré och Fernandinho dominerade på mitten och Sergio Aguero såg livsfarlig ut så fort han fick bollen. Vincent Kompany gjorde mål igen. En alldeles lysande insats av det himmelsblå Manchester-laget.

Everton och Swansea imponerade

Även Everton FC imponerade borta mot Southampton. Efter en något darrig start hemma mot Watford i premiären, så gick laget ut med en helt annan frenesi och framåtanda. Dessutom lysande insatser från de spelare som laget väntat på ska kliva fram, såsom Ross Barkley, Romelu Lukaku, Arouna Koné (igen) och John Stones. Southampton däremot har en del att fundera över, främst avseende lite för enkla misstag i försvarsspelet. Ronald Koeman såg klart oroad ut. Laget som töms på spelare inför varje säsong har kanske inte nio liv. Vi får se. Enda smolket i glädjebägaren för Everton är dock att Manchester City väntar i nästa omgång.

Swansea fortsätter att imponera och inte minst deras mittfältsmotor Jonjoe Shelvey. Återigen en stark insats mot Newcastle och det ser onekligen stabilt ut för walesarna.

Omgångens besvikelser

Chelsea var givetvis en av omgångens stora besvikelser. En svag premiär har följts av historien runt lagets läkare och Jose Mourinhos lag är inte i balans. Dessutom ser det tufft ut att få loss John Stones från Everton. Budet ligger nu på över 30 miljoner pund, men fortfarande nej. Det ryktas att Chelsea dock inte givit upp ännu. John Terry plockades ut efter endast en halvlek och har varit chef i ett försvar som sett lika stelt och trögt ut hittills i år, som de var Fort Knox ifjol.

Den största besvikelsen är dock Dick Advocaats Sunderland. Det är ett lag med förhållandevis bra spelare, men balansen är usel och ofta är det spelare som kanske tjänar mer än vad de egentligen presterar. En del var bra tidigare i andra klubbar, men verkar ha tappat allt i Sunderland och laget har inlett året lika uselt som stora delar av ifjol. Advocaat är väl medveten om detta och tycker sig inte se några förbättringar från ifjol och nu kallar han till krismöte. Om inte säsongen ska urarta på ett tidigt skedde så måste Sebastian Larsson och company ta sig i kragen rätt snart.

Gnetlagen och nya intressanta matcher till helgen

Gnetlagen hittills är fullpoängarna Manchester United och Liverpool. Båda har två 1-0-segrar bakom sig, men spelet har knappast värmt. Tror inte fansen känner sig lugna inför den fortsatta säsongen. Dock är det ofta bra för självförtroendet och tecken på något bra när man vinner, trots att spelet inte stämmer.

På söndag drabbar de två formstarka Everton och Manchester City samman på Goodison Park. Visserligen intressant, men den nivå City legat på i inledningen är inte Everton ens nära. Det kommer bli tufft för The Toffees. Arsenal tar emot Liverpool på måndag, och då får vi se om The Gunners kan bygga vidare på de fina intentioner som fanns i matchen mot Crystal Palace, medan Liverpool får bekänna färg.

På stryktipset finner vi flera hyperintressanta matcher. Ska Sunderland kunna rubba starka Swansea i stryktipsmatch 4? Ett rejält test för de båda. Desperation eller fin form? Tror Swanseas form övertrumfar och desperationen skruvas upp ytterligare ett snäpp i norr. West Ham har inlett rätt bra och tar emot Bournemouth i stryktipsmatch 5, som också inlett rätt bra, men har haft en del som inte studsat deras väg. Oerhört intressant att se om det är en tillfällighet eller om det är just dessa marginaler som gör att Bournemouth inte räcker till? Spelet har det inte varit något fel på. Tottenhams form är det nog många som fortfarande är osäker på, vilket gör att stryktipsmatch2 borta mot starka Leicester kan bli en vägvisare för båda lagen.

Sammanfattningsvis från den andra omgången:

Bäst

  1. Manchester City
  2. Everton
  3. Swansea

Besvikelser

  1. Sunderland
  2. Chelsea

Gnetlagen

  1. Liverpool
  2. Manchester United
…
Fortsätt läsa

Manchester City bäst i premiäromgången

Nyheter Premier League av

Så var äntligen premiären avklarad och som vanligt fanns där några besvikelser och några överraskningar.

Tippastryktipset.nu följer Premier League-lagen under augusti med att skriva om deras möjligheter, men också lyfta fram klubbarnas historia. Vi håller på fram till transferfönstret stänger och när alla lag handlat färdigt avlägger vi ett tips om ligaplacering samt följer lagens väl och ve fram till säsongsslut, särskilt ur ett stryktipsperspektiv.

Manchester City imponerade mest

Bäst i premiäromgången var tveklöst Manchester City. I den något ovissa bortamatchen mot West Bromwich ställdes City mot Said Berahino och nyförvärvet Rickie Lambert i en sällan skådad offensiv uppställning för att vara Tony Pulis. Manuel Pellegrinis namn nämndes dessutom bland de managers som låg sämst till att klara säsongen ut. Men det är på plan det ska avgöras och City visade vart skåpet skulle stå samtidigt som Tony Pulis nog ångrade sin offensivlusta lika mycket som Erik Hamrén borde gjort när Sverige skulle åka till Holland och lira ut totalfotbollens moderland med hjälp av ”shining”. Yaya Touré såg piggare ut än på länge. Kritiserade Vincent Kompany fick till och med göra mål och David Silva flöt fram över plan, precis som förr. Och då vilade man matchotränade Kun Aguero som fick hoppa in när allt var avgjort. Magin finns hos David Silva och Pellegrinis lag är oerhört beroende av spelgeniets form. Aguero kommer göra mål. Han såg pigg ut när han kom in, men det är Silva som måste flyta fram över plan och dirigera spelet. Även Raheem Sterling var vass i steget, men missade tyvärr två kanonchanser.

Bra start även för Crystal Palace och Leicester

Alan Pardews Crystal Palace gjorde ingen besviken och infriade förväntningarna om en bra säsong när de avfärdade Norwich borta med 3-1. The Canaries hade ett stort bollinnehav, men The Eagles vann fighten och med visst eftertryck. Det kommer bli tufft att möta Crystal Palace, särskilt om Pardew lyckas hålla i denna fina start. Det finns en hel del kompetens i laget och nyförvärvet Yohan Cabaye fick dessutom avgöra.

Leicester City glänste i premiären och förnedrade Sunderland i en match som tillslut bara blev 4-2. Claudio Ranieri kanske lyckas hålla fast vid den energi som rådde i slutet av förra säsongen? I nästa omgång väntar West Ham på Upton Park, vilket kan bli lite av en fingervisning om vart The Foxes står formmässigt.

Matchtjuvarna Aston Villa och Liverpool

Omgången bjöd också på två riktiga tjuvvinster, där Aston Villa punkterade AFC Bournemouths entusiastiska premiär med matchens enda mål, för att inte tala om Liverpool som tog hem alla tre poängen i en rätt händelsefattig match mot Stoke. Coutinhos mål var dock något alldeles speciellt och klås egentligen endast av Ross Barkleys kanonmål för Everton mot Watford. Brendan Rodgers Liverpool behövde lite flyt och kanske kommer just detta premiärmål att bli oerhört viktigt för lagets kommande matcher. West Ham lurade Arsenal på alla tre poäng efter en synnerligen tuff debut för Petr Cech och Chelsea lyckades inte få mer än oavgjort hemma mot Swansea. Dessutom blev målvakten Courtois utvisad. Jose Mourinho var allmänt sur efter matchen och överklagar nu utvisningen. Inför premiären var det mest Arsenal och Chelsea det talades om och Manchester City var nästan bortglömt. Säsongen är lång, men en sak är säker – City blir att räkna med.

Till helgen stundar därmed några intressanta stryktipsmatcher. Succélagen från första omgången West Ham och Leicester drabbar samman i stryktipsmatch 5 på Upton Park. Medan de två stora förlorarna från premiären – Sunderland och Norwich får en snabb chans att direkt ta tag i säsongen i stryktipsmatch 1.

Övriga Premier League-matcher är:

Swansea mot Newcastle i stryktipsmatch 2, Spurs mot Stoke i stryktipsmatch 3 och Watford mot West Bromwich i stryktipsmatch 4. Har oerhört svårt att se Swansea förlora sin match, men i övrigt är det helt öppna historier. Mot en ny omgång!…

Fortsätt läsa

Nigel Pearson får sparken

Nyheter Premier League av

Redan nu får alla stryktippare börja omvärdera och följa Leicester City extra noggrant fram till Premier League-starten i augusti. Managern Nigel Pearson har fått sparken. Relationen mellan honom och ledningen blev ohållbar.

Leicester City med Pearson som manager lyckades 2014/15 genomföra två säsonger under en och samma. Först usla och chanslösa, sedan ett vinnarlokomotiv och en sådan där klassisk Great Escape som lag med inneboende kvalitet kan klara av ifall de finner momentum. Pearson fann ett momentum och samma kraft och kämpaanda där mycket kretsar kring lagsammanhållning är vad tipparna skulle förväntat sig även under nästa säsong. Sannolikt hade Leicester varit en liten outsider för en mittenplacering. Tuffa och svåra att möta, nu när de dessutom klarat den första svåra säsongens överlevnad i Premier League. Men så förändrades allt. Nigel Pearson fick i dagarna sparken.

Allt handlar nämligen inte bara om fotbollsresultat. Pearson har under förra säsongen även uppmärksammats för märkliga ageranden som egentligen har mer med honom som person att göra än själva spelet. Bland annat så blev han förbannad på en journalist efter en match mot Chelsea. Pearson kallade journalisten för en struts som stack huvudet under sanden, åtföljd av utfall som att han var dum och rent av tokig. Ett uttalande som fick mycket uppmärksamhet och Leicester-managern fick be om ursäkt dagen efter.

En annan uppmärksammad incident var när han startade en brottningsmatch vid sidlinjen med Crystal Palace James McArthur, vilket slutade med att Pearson tog strypgrepp på Palace-spelaren. Lägg därtill att han svurit åt en journalist på en presskonferens, bråkade med en åskådare, vilken han enligt uppgift ska ha bett ”att dra åt helvete”. Förolämpningar och utbrott som slutat i handgemäng har kantat säsongen. Och så var det ju den vidriga skandalen i Thailand.

Sexskandalen i Thailand

Leicester City ägs av den thailändska familjen Srivaddhanaprabha och var på en turné för att ytterligare stärka deras position på en marknad som är nog så intressant för engelska lag. Ägarna ville knappast ha en rasistisk sexskandal som rullades upp i rörliga bilder inför en äcklad omvärld. Tre spelare var inblandade – däribland Pearsons egen son – i en orgie som inte kan bortförklaras.

Alla dessa blåsväder under säsongen har nog lett till att Pearsons jobb varit hotat hela vägen och halmstrået blev en Great Escape. Men efter vad som hände i Thailand – även om det inte sägs fullt ut – så är brytningen med styrelsen total och värderingsmässigt finns inga möjligheter för ett fortsatt samarbete. Visserligen skickades spelarna hem. Men bägaren hade runnit över och relationen Pearson och Leicester Citys styrelse stod vid vägs ände. Ägarna ville ha ett slut på en ”ohållbar” situation. Det uppges föreligga fundamentala skillnader om vilket perspektiv som ska anläggas på verksamheten och sannolikt även andra saker.

Nigel Pearson återvände till Leicester 2011 efter en kortare sejour i Hull City. Det är också för Leicester han erövrat de största framgångarna som manager. League One togs redan under den första sejouren och allt kröntes med vinsten av The Championship 2013/14. Pearson är en herre som rör om och har väl aldrig varit en enkel person att hantera för ägare och ledning. Med Leicester fick han dock bygga ett lag som var präglat av de idéer han själv utvecklat som manager. Om Pearson inte blivit fotbollsspelare skulle han ha gått in i flygvapnet, vilket också ger en bakgrund till vilket typ av ledarfilosofi som gäller. Konsekvens visade han redan under sin första period i Leicester då han petade Wayne Brown. En spelare som erkänt inför alla lagkamrater – många med olika etnisk bakgrund – att han röstat på British National Party. Det var slutet för Brown i Leicester som sedan gick vidare till Preston North End.

Nu är dock relationen Leicester City och Nigel Pearson definitivt över. Åtminstone för denna gång. Det blev helt enkelt en skandal för mycket och vad som sedan hänt i kommunikationen mellan styrelse och Pearson vet vi ju inte, förutom att de är miltals ifrån varandra och ett närmande inte kommer att ske.…

Fortsätt läsa

Southamptons ”osynliga” hjältar

Nyheter Premier League av

Southampton

Ronald Koeman anlände till ett Southampton som barskrapats på lagets ryggrad och runt om cirklade kraxande olyckskorpar. Koeman behöll dock fokus och värvade ihop ett välbalanserat lag med många ”osynliga” hjältar som utför artisteri lite utanför det starka rampljuset. Och inför sista omgången har Southampton chansen att nå en femteplats. Best of the Rest.

Olyckskorparna hade dock skäl till sitt kraxande när succémanagern Mauricio Pocchettino efter förra säsongen lämnade för Tottenham Hotspurs, men även spelare som Rickie Lambert, Adam Lallana, Dejan Lovren, Luke Shaw och Calum Chambers valde att söka sig vidare till andra klubbar under sommaren. I princip lagets ryggrad, vilket även en annan som utgjort ryggraden – Morgan Schneiderlin – var väl medveten om. Fransmannen ville också lämna, då det ju knappast skulle finnas någon framtid i ett kompetensbarskrapat The Saints och hade inte Jay Rodriguez blivit långtidsskadad, så hade även han säkerligen lämnat för en annan klubb. Den då VM-aktuelle Rodriguez succésäsong avslutades i april 2014 med en otäck långtidsskada.

Framgångens baksida

Southampton hade drabbats av framgångens baksida. Är man ett förhållandevis fattigt lag i jämförelse med de ekonomiska giganterna som prenumererar på Champions League-platser säsong efter säsong, är det lätt att bli länsad på allt humankapital som byggt framgången. Olyckkorparna kraxade än mer och ingen trodde väl annat än att Southampton skulle få tillbringa all sin tid i de lägre regionerna av Premier League.

Den nya managern Ronald Koeman ville dock annat. En gigant som fotbollspersonlighet. Den ende som varit både ledare och spelare i de tre stora i Holland, det vill säga Ajax, PSV Eindhoven och Feyenoord. Som spelare var han en central del av det fantastiska holländska landslag som charmade Europa och världen på 80- och 90-talet. En libero med vision och känsla. En nyckelspelare främst i PSV Eindhoven och FC Barcelona och det hann bli 78 landskamper för Holland.

Som tränare har han hunnit med en hel del. Ofta med framgång. Assisterande i Holland och Barcelona, därefter goda insatser i Vitesse med en mycket marginell budget. Sedan en blandad kompott som manager för Ajax och Benfica. Med PSV blev det dock en ligatitel som följdes av inte särskilt lysande sejourer i Valencia och därefter AZ. Det var när han skrev på för Feyenoord 2011 som han blev den förste att ha spelat och tränat de tre stora. Feyenoord ville också förlänga Koemans kontrakt, men den blonde holländaren hade lockats av sydkustlaget i England och lämnade för brittiska öarna.

Ett omöjligt uppdrag

Med tanke på förutsättningarna lite av ett Kamikaze-uppdrag. Men Ronald Koeman verkar inte vara lättskrämd. Pengarna från de stora försäljningarna användes mycket väl. Till och med över förväntan, vilket knappast är vanligt i dagens fotbollsvärld. Fråga Tottenham vad som hände med alla pengar efter försäljningen av Gareth Bale eller Liverpools transferaktiviteter efter förra säsongen.

Koeman köpte Dusan Tadic från Twente, Graziano Pellè från Feyenoord, Fraser Forster från Celtic, Ryan Bertrand på lån från Chelsea, Shane Long från Hull samt Steaua Bukarests Florin Gardos. Värvningsraiden blev komplett med Toby Alterweireld på lån från Atletico Madrid och framförallt den senegalesiske yttern Sadio Mané från Red Bull Salzburg. Vid en första anblick, en intressant, men ganska brokig skara och man vet ju hur det brukar gå och hur sällsynta fullträffar är på värvningsfronten.

Samtidigt lyckades Koeman lugna ned missnöjde Schneiderlin och en ny ryggrad kunde byggas. Träningsmatcherna under försäsongen visade på att något bra var på gång. Idel vinster och bara ett insläppt mål till dess att Bayer Leverkusen stod som motståndare i sista försäsongsmatchen. Förlust med 0-1 som dock var rejält i underkant.

Kompetent trupp

De lovande ytterbackarna Nathaniel Clyde och Ryan Bertrand gör en kanonsäsong och det talas om bästa ytterbacksparet i ligan. Jose Fonte drar ett tungt lass i försvaret med stöd främst av Toby Alterweireld, men även Maya Yoshida och Florin Gardos. Målvaktsvärvningen av Frasier Forster har också visat sig vara en succé.

På mittfältet sliter Steven Davis tillsammans med bland andra dyrgripen Victor Wanyama, Morgan Schneiderlin och även det unga löftet James Ward – Prowse. Dusan Tadic fyller en offensiv mittfältsroll och längst fram figurerar målfarlige Graziano Pellé och rutinerade irländaren Shane Long. Jag har säkert missat någon, inte minst värvningarna i januari som också håller på att göra avtryck.

Men det kanske intressantaste utropstecknet av alla är yttern Sadio Mané. Senegalesen gjorde 31 mål på 63 matcher för Red Bull Salzburg och var redan landslagsman i Senegal när han anlände till Southampton. Men det anländer begåvade landslagsmän stup i kvarten till Premier League och särskilt spelare med spetskvalitéer i stil med Mané har ofta extra svårt att slå igenom.

Debuten kom den 23 september i ligacupsegern mot Arsenal. Mané fixade straffen som resulterade i Southamptons första mål. Fyra dagar senare debuterade han i Premier League mot QPR och assisterade till matchens första mål. Det har blivit 10 mål på 29 matcher för Southampton och riktigt bra spel. Säsongen kröntes i förra veckan då Mané stod för Premier Leagues genom tiderna snabbaste hattrick i överkörning av Aston Villa. Tre mål på 176 sekunder i första halvlek.

Best of the Rest

Southampton ligger för närvarande på sjunde plats med en omgång kvar att spela. Faktum är att om Liverpool och Spurs schabblar till helgen, så kan Southampton sluta som femma, det vill säga Best of the Rest, vilket knappast någon trodde innan säsongsstart. Laget har burits av relativt osynliga hjältar i förhållande till de rika lagens stjärnor, men visat att de är av samma kaliber. Dessutom stor eloge till Koemans transferaktiviteter, där han uppenbart lyckats locka till sig spelare som passar in i lagbygget och förmår lyfta laget.

Det ska bli oerhört intressant att följa Southampton även nästa säsong. Kan Ronald Koeman etablera sydkustlaget? Kan han kanske knipa en pokal?…

Fortsätt läsa

Viktig match för Arsenal om Champions League-platsen

Nyheter Premier League av

Arsenal

Kvällens hängmatch mellan Arsenal och Sunderland kan bli avgörande inför sista omgången i helgen.

Arsenal har ännu inte riktigt säkrat tredjeplatsen och direktkvalificering till Champions League. Två poäng före Manchester United och bättre målskillnad, så ett oavgjort resultat mot Sunderland ikväll skulle i praktiken säkra tredjeplatsen. Arsenal har sju mål bättre i plusstatistik än United, vilket gör att ett trepoängsförsprång inför sista omgången är i praktiken en omöjlighet att hämta in för van Gaals gäng.

Sunderland har dock en hel del att spela för på The Emirates, då en poäng säkrar lagets existens i Premier League, åtminstone för ytterligare en säsong. De skulle därmed vara utom räckhåll för Hull som för närvarande är tre poäng bakom, men har bättre målskillnad. En förlust däremot, skulle därmed försämra läget ytterligare. Sebastian Larssons Sunderland vars form peakat när den behövdes som mest efter en i övrigt ganska så usel säsong, kommer därmed att kämpa till sista blodsdroppen redan ikväll.

En match i taget är ju nyckeln till framgång för varje fotbollslag, vilket managers upprepar gång på gång och givetvis är det detsamma för Arsenal och Sunderland ikväll, men om man ändå blickar framåt mot helgen, så ser det ut som följer:

Arsenal tar emot formstarka West Bromwich på hemmaplan. Omotiverade Chelsea fick dyrt erfara hur Tony Pulis WBA kan straffa dig om du inte är tillräckligt fokuserad. WBA:s bragd borta på Old Trafford följdes upp av att krossa Chelsea med 3-0 hemma på The Hawthorns.

Hull spelar hemma mot Manchester United, vilket gör att det kan bli ett spännande drama till helgen, om inte Arsenal klarar att säkra tredjeplatsen redan ikväll. Hull å sin sida jagar främst Newcastle, vilka ligger två poäng före, men med en usel form och sämre målskillnad. Helt klart är dock att Hull lär följa kvällens match med stort intresse och hålla alla tummar för Arsenal. Det är ju lättare att möta ett omotiverat Manchester United och dessutom ha två lag att jaga.

Kvällens fight blir därmed ett mycket spännande preludium inför helgen och ett oavgjort resultat kanske inte är helt orimligt, med tanke på det lär räcka för både Arsenal och Sunderland.…

Fortsätt läsa

Snabba tips i bottenstriden

Inför veckans Stryktips Nyheter Premier League Stryktips tips av

Tre tuffa matcher i bottenstriden på stryktipskupongen. Kamp om livet i Premier League är nog det vanskligaste man kan tänka sig för en tippare, men skam den som inte gör ett försök.

Stryktipsmatch 3: Queens Park Rangers vs Newcastle United

Tippastryktipset.nu följer Newcastles kamp lite extra med tanke på den turbulens som rör om i den anrika klubben. Om man bortser från verksamheten utanför plan och The Magpies usla form så har de ändå bäst utgångsläge. Fortfarande över strecket och dessutom två hanterbara matcher som avslutning. West Ham hemma i sista matchen kan dock vara en farlig ”fall back” som kan spela mentala spratt för ett lag som inte alls verkar ha tillräckligt med råg i ryggen som bör krävas i en klubb av Newcastles format. QPR är å andra sidan klara för The Championship och har inget att spela för. I princip omöjligt att tippa något, men jag tror tyvärr att Newcastle kommer darra och högst få med sig ett kryss.

Stryktipsmatch 4: Sunderland vs Leicester

För inte så länge sedan var Leicester City uträknade. Nu är det laget med absolut bäst form i bottenskiktet, kanske även jämfört med alla andra lag i Premier League just nu. Sunderland kommer däremot från en rätt så meriterande 2-0 borta mot Everton på Goodison Park. Normalt sett en svårspelad arena, men mot ett för dagen blekt Everton. Sunderlands motivation vann. Båda lagen i stryktipsmatch 4 behöver poäng, särskilt Sunderland som har Chelsea borta i sista matchen. Ett Chelsea som visserligen inte har något att spela för, men givetvis vill avsluta med en fest för hemmapubliken. The Foxes har QPR i sista matchen. Tror Sunderland kan kriga till sig en poäng, vilket ger fortsatt osäkerhet inför slutomgången.

Stryktipsmatch 5: Spurs vs Hull

Det är segt i Spurs. Inte mycket till gnistrande spel och dessutom rätt långt bort från en Champions League-plats när det väl kom till kritan. Hull åkte på ett mycket tufft bakslag i och med 0-1-förlusten hemma mot nedflyttningsklara Burnley senast. Onekligen ett hack i en formkurva som ändå pekade uppåt och nu ligger de på nedflyttningsplats med två poäng upp för att ta sig förbi strecket. Tror även här på ett kryss. Två lag utan flyt, varav ett som kämpar för sitt liv. Inget av lagen vinner. Hull har dessutom Manchester United i sista omgången, vilket sätter ytterligare press på The Tigers att ta tre poäng mot Spurs.

Tre kryss. Kan det verkligen vara något att gå på? Nja, om man tror att nerver kommer spela spratt, men utjämnas tack vare obändlig vilja och kamp för fotbollslivet, kan det vara ett klokt tips. När det är så här tillspetsat. När det är så här ångestladdat, så är det troligast att allt avgörs i sista omgången. Men det kan nog vara läge att helgardera.…

Fortsätt läsa

Stryktipsmatch 3: Dokusåpan Newcastle fortsätter på Loftus Road

Fakta och historik Inför veckans Stryktips Nyheter Premier League av

Likt en ganska så dyster dokusåpa sitter vi nästan ofrivilligt fastnaglade och kan inte slita oss från det obehagliga, men också lockande förbjudna, som pågår i anrika Newcastle United. Vanstyre, inkompetens och kanske nedflyttning speglas i ett stundtals ärorikt förflutet. Även om The Magpies ofta varit klubben som inte räckt ända fram.

I februari fanns inte ens tanken att The Magpies skulle dras in i en bottenstrid, men nu är de där och dessutom med den sämsta dagsformen av alla lag kring strecket. Ska den anrika klubben åter falla ned i andradivisionen, där laget tillbringat alldeles för många säsonger genom årens lopp? Newcastle är en stor klubb med fanatiska fans och spelar man bara hyfsad fotboll och ägarna sköter sig någorlunda är St James Park med sina dryga 52 000 platser fullsatt och gungande i match efter match. För fansen är inte kräsna. Den senaste stora titeln togs i och med FA-cupsegern 1955, om man bortser från segrar i andradivisionen 1964/65, 1992/93 och 2009/10.

Ofta har Newcastle varit nära. Fått känna lukten av äkta framgång, utan att få möjlighet att omfamna densamma. Åren 1974, 1998 och 1999 är deras tre senaste finaler i FA-cupen. Samtliga förluster, vilket starkt kontrasterar mot 50-talets tre FA-cuptitlar – 1951, 1952 och 1955. Lägg därtill en finalförlust i ligacupen 1976.

Kevin Keegan fick klubben att gnistra och glimma

Kevin Keegan anlände två gånger till Newcastle och fick hela klubben att gnistra och glimma. Första gången var i augusti 1982. Engelsmannen med förflutet på den allra största fotbollsscenen och en gång Europas bäste fotbollsspelare. Dåvarande managern Arthur Cox bedrift att få Keegan att välja en klubb i andradivisionen var på den tiden något unikt. Visst, Trevor Brooking stannade i West Ham då de åkte ned i tvåan, men det var inte samma sak som att Cox kunde locka ned en storstjärna som Keegan till en lägre division. Med Keegan följde mål, mediafokus och fler spelare som ville vara med om det som var på väg att hända i Newcastle. Säsongen 1983/84 tog laget klivet upp i högstadivisionen och Keegan pensionerade sig.

Tio år efter Keegan anlänt tillträdde Sir John Hall som ordförande i klubben. Han sparkade Osvaldo Ardiles och tog in Kevin Keegan som manager samma år. Keegan lyckades rädda laget från nedflyttning till division 3 (nuvarande League One). Hall sköt till pengar och med spelare som Paul Bracewell, Robert Lee samt Barry Venison tog The Magpies hem division 2 säsongen 1992-93 och laget befann sig därmed i nybildade Premier League. Inom några år vimlade det av stjärnor som Alan Shearer, David Ginola och Les Ferdinand. Flera gånger utmanade man om ligasegern, utan att räcka ända fram. Men de spelade in sig i många supporterhjärtan med en fantasifylld och underhållande fotboll. Keegan avgick 1997 och lämnade efter sig ett magiskt avtryck både som spelare och som manager. Därefter har klubben rosat fotbollsvärlden fler gånger. Inte minst under managern Sir Bobby Robsons era under 2000-talet. Champions League-spel och framskjutna ligapositioner, men inga titlar.

Överlevnad och stolthet står på spel

På lördag står inte heller någon titel på spel, utan ren och skär överlevnad. Ägaren Mike Ashleys vanskötsel, gamle managern Alan Pardews oförmåga att bygga något varaktigt samt nuvarande managern John Carvers inkompetens kokas nu ihop till en varm häxkittel, vilken spelarna inte bör dricka av innan avspark. Istället bör de kasta ut allt det som under senare år dragit in klubben i en förnedrande spiral som bäst kan liknas vid en dokusåpa av tveksam karaktär. Istället bör de ta på sig tröjan med stolthet och gå in och visa att Newcastle United är en mycket större klubb än dess ledning.

Kvitteringen förra helgen av Ayoze Perez i den 41: a minuten hemma mot ett extremt defensivt West Bromwich kan inte underskattas. Faktum är att Newcastle därefter inte alls lyckades lyfta sig och gå för vinstmålet. WBA var nog närmast med en träff i virket. Det fanns inte mycket som tydde på att Newcastle skulle klara av att dyrka upp Tony Pulis defensiv, vilket i sig kan ses som en märklig taktik för ett lag som inte har något att spela för. Det troliga är dock att Tony Pulis nu passar på att vässa taktiken inför nästa säsong, där vi kommer att får se ett ultradefensivt WBA. För John Carver och Newcastle var poängen mot WBA deras kanske mentalt viktigaste hittills under säsongen i en match där en poäng var ett måste. Det återstår dock att ta sig i kragen och plocka en trepoängare i någon av de två sista matcherna. Förhoppningsvis är det tillräckligt och en gyllene chans har de redan mot Queens Park Rangers på lördag. I och med kollapsen mot Manchester City i söndags är QPR nu helt klara för The Championship nästa säsong.

I avslutningsmatchen har dessutom Newcastle West Ham på St James Park, vilket ändå gör att det ser rätt bra ut för The Magpies. De har allt i egna händer och fötter. Om vi antar att Leicester och Aston Villa kommer att klara sig tack vare deras fantastiska form, så återstår Hull och Sunderland, vilka båda har ett betydligt tuffare program än Newcastle. Hull har Spurs borta och Manchester United hemma, medan Sunderland har Leicester hemma och Chelsea borta. Det måste bli ett slut på dokusåpan Newcastle och i stryktipsmatch 3 på lördag kan John Carver åtminstone ge ett första litet tecken på att han är den ”Special One” som han så gärna vill vara för The Magpies.…

Fortsätt läsa

Carvers viktigaste match

Inför veckans Stryktips Nyheter Premier League av

John Carver, Newcastle

Efter att ha satt nytt klubbrekord med åtta förluster på raken, är Newcastles manager fortfarande övertygad om att han är rätt person att leda laget. På lördag står han i stryktipsmatch 5 inför den viktigaste uppgiften hittills.

Newcastle tar emot formstarka West Bromwich hemma på St James Park och måste ta åtminstone en poäng, helst tre, för att inte riskera att åka ur Premier League. Ett hot som kändes helt avlägset så sent som i februari, men Newcastles form är minst sagt usel.

I grunden finns ett gigantiskt missnöje från fansen sida mot ägaren Mike Ashley som på många sätt sköter klubben oerhört illa. När den – av fansen – nästan lika förhatliga managern Alan Pardew lämnade fanns där visst hopp, men istället gav Ashley sitt förtroende till Pardews högra hand – John Carver. Knappast ett populärt val hos fansen.

Resultatet: två vinster på 17 matcher! Katastrof och en form som likt ett betongblock sjunker mot djupet tillsammans med till synes omotiverade och desillusionerade spelare samt fans. Carver tror dock fortfarande att ingen kan göra jobbet bättre och att han till och med kan vara Newcastles framtida ”Special One”. Stryktipsmatch nummer 5 nu på lördag är den nivå där Carver och hans lag måste börja simma upp mot ytan igen. En förlust och det ser oerhört illa ut för den klassiska klubben.

Nu eller aldrig för Newcastle samtidigt som WBA inte har något att spela för. Fokus hamnar därmed på John Carver, för det är hans uppgift att få sitt lag att ta sig samman och hemma på St James Park visa vad motivation kan göra för att rädda en klubb från nedflyttning. Därefter kan han fortsätta tala om på vilket sätt han är Newcastles framtida ”Special One”.…

Fortsätt läsa

Aston Villas förvandling under Sherwood

Fakta och historik Inför veckans Stryktips Nyheter Premier League av

Aston Villa inför veckans Stryktips

På lördag tar Aston Villa emot West Ham för att säkra fortsatt spel i Premier League. Få matcher har känts så givna på förhand. Aston Villas förvandling från hopplöshet till vinnare lär fortsätta. Vad ligger bakom förvandlingen?

Fem dagar innan säsongen 2010-11 skulle starta meddelade Aston Villas manager Martin O Neill att han slutar med omedelbar verkan, vilket inte var något välkommet beslut. För någon. O Neill hade nämligen upprättat respekten för den anrika klubben. Flertalet framskjutna ligaplaceringar toppades med en ligacupfinal samt en FA-cupsemifinal 2010. O Neill ville nu sannolikt ta nästa steg och infria drömmen han talat om i samband med hans första presskonferens 2006. Närmare bestämt att ta Aston Villa tillbaka till senaste storhetstiden i början på 80-talet, vilken slutade med en Europacupseger. Så blev det inte och ägaren Randy Lerner meddelade att O Neill inte längre delade den gemensamma synen på hur klubben skulle utvecklas. Därefter följde en stökig period med ökade skulder och managers som inte lyckades lyfta klubben till O Neills nivå.

Paul Lambert var en hyllad manager i Norwich när han kom till Aston Villa den 28 februari 2012 och han skulle få tid på sig att bygga något varaktigt. Nu skulle det bli ordning på torpet. Åter till stabilitet. Lite som David Moyes gjort i Everton eller varför inte som Alex Ferguson och Arsene Wenger i Manchester United samt Arsenal. Ja, och som deras egen Martin O Neill var på väg att göra innan han kastade in handduken. Lite samma resonemang kunde höras när Brendan Rogers anlände till Liverpool senare samma år. Värvad med löfte om ett långsiktigt mandat. Det långsiktiga var på modet, kan man säga.

Det gick inte särskilt bra för Lambert. Laget blev allt blekare med åren utan att egentligen lyfta under någon längre period och den extrema fighting spirit som Martin O Neill skapat syntes som bortblåst. Dessutom hade laget ofta svårt att göra mål och Paul Lambert attackerades allt oftare med att han inte hade någon förmåga till en plan B förutom kontringsspel. Den 11 februari 2015 fick Lambert sparken.

Det rådde nästan begravningsstämning på anrika Villa Park. Inte för att Lambert lämnat, utanför att hopplösheten tagit över. Dessutom hade storstjärna Christian Benteke efter ett lysande första år i Villatröjan drabbats av flertalet skador och helt tappat formen. Gabriel Agbonlahor började se så gammal ut som han var och det fanns nog inte något som andades någon form av gnista. Elden var borta och glöden höll på att förvandlas till aska.

Ur askan steg Tim Sherwood

Men ur askan reste sig en kaxig personlighet vid namn Tim Sherwood. En man vars självförtroende och självbild inte alls stod i proportion till formella meriter. Främst hade han kanske gjort sig känd som en god ungdomstränare i Spurs. När han väl fick chansen att ta över som manager höll han inte länge, mer för att styrelsen med ordförande Daniel Levy ville ha ett tyngre namn. Men nu står Tim Sherwood där, sannolikt som en räddare från nedflyttningsödet såväl som i en FA-cupfinal. En vinst på Wembley gör att han för alltid skriver in sig i Aston Villas anrika historia, medan Spurs spelar en fotboll som inte ens de mest trofasta fansen tror på.

Aston Villa gjorde processen kort med Everton senast, trots Liverpool-lagets fina form. Sherwood har fått Christian Benteke att vakna, vilket är som att väcka en sovande målmaskin. Killens förmågor, särskilt i luftrummet är magnifika. Men det är på mittfältet det ser allra bäst ut. Den engelske landslagsmannen Fabian Delph är i fantastisk form tillsammans med Tom Cleverley – lite samma andas man – och Ashley Westwood blir det så fruktansvärt tungt att möta Villa. Utöver det finns unge begåvningen Jack Grealish som de tre herrarna bakom skapar ytor åt.

Det finns som sagt inget, förutom en sällan skådad mental kollaps, som pekar på att Villa inte kommer säkra kontraktet redan mot West Ham, ett lag som inte har något att spela för. Men, men mentala kollapser har inträffat förr och nyligen fick vi uppleva en minivariant då Derby County helt oförklarligt förlorade med 0-3 hemma mot Reading och därmed på helt eget grepp missade en Play of plats i The Championship.

Sherwoods självförtroende kommer dock att föra Aston Villa i säkerhet från nedflyttning, men den stora frågan är om de kan skaka Arsenal i FA-cupfinalen och ta den första FA-cuptiteln sedan 1957.…

Fortsätt läsa