Ronald Koeman anlände till ett Southampton som barskrapats på lagets ryggrad och runt om cirklade kraxande olyckskorpar. Koeman behöll dock fokus och värvade ihop ett välbalanserat lag med många ”osynliga” hjältar som utför artisteri lite utanför det starka rampljuset. Och inför sista omgången har Southampton chansen att nå en femteplats. Best of the Rest.
Olyckskorparna hade dock skäl till sitt kraxande när succémanagern Mauricio Pocchettino efter förra säsongen lämnade för Tottenham Hotspurs, men även spelare som Rickie Lambert, Adam Lallana, Dejan Lovren, Luke Shaw och Calum Chambers valde att söka sig vidare till andra klubbar under sommaren. I princip lagets ryggrad, vilket även en annan som utgjort ryggraden – Morgan Schneiderlin – var väl medveten om. Fransmannen ville också lämna, då det ju knappast skulle finnas någon framtid i ett kompetensbarskrapat The Saints och hade inte Jay Rodriguez blivit långtidsskadad, så hade även han säkerligen lämnat för en annan klubb. Den då VM-aktuelle Rodriguez succésäsong avslutades i april 2014 med en otäck långtidsskada.
Framgångens baksida
Southampton hade drabbats av framgångens baksida. Är man ett förhållandevis fattigt lag i jämförelse med de ekonomiska giganterna som prenumererar på Champions League-platser säsong efter säsong, är det lätt att bli länsad på allt humankapital som byggt framgången. Olyckkorparna kraxade än mer och ingen trodde väl annat än att Southampton skulle få tillbringa all sin tid i de lägre regionerna av Premier League.
Den nya managern Ronald Koeman ville dock annat. En gigant som fotbollspersonlighet. Den ende som varit både ledare och spelare i de tre stora i Holland, det vill säga Ajax, PSV Eindhoven och Feyenoord. Som spelare var han en central del av det fantastiska holländska landslag som charmade Europa och världen på 80- och 90-talet. En libero med vision och känsla. En nyckelspelare främst i PSV Eindhoven och FC Barcelona och det hann bli 78 landskamper för Holland.
Som tränare har han hunnit med en hel del. Ofta med framgång. Assisterande i Holland och Barcelona, därefter goda insatser i Vitesse med en mycket marginell budget. Sedan en blandad kompott som manager för Ajax och Benfica. Med PSV blev det dock en ligatitel som följdes av inte särskilt lysande sejourer i Valencia och därefter AZ. Det var när han skrev på för Feyenoord 2011 som han blev den förste att ha spelat och tränat de tre stora. Feyenoord ville också förlänga Koemans kontrakt, men den blonde holländaren hade lockats av sydkustlaget i England och lämnade för brittiska öarna.
Ett omöjligt uppdrag
Med tanke på förutsättningarna lite av ett Kamikaze-uppdrag. Men Ronald Koeman verkar inte vara lättskrämd. Pengarna från de stora försäljningarna användes mycket väl. Till och med över förväntan, vilket knappast är vanligt i dagens fotbollsvärld. Fråga Tottenham vad som hände med alla pengar efter försäljningen av Gareth Bale eller Liverpools transferaktiviteter efter förra säsongen.
Koeman köpte Dusan Tadic från Twente, Graziano Pellè från Feyenoord, Fraser Forster från Celtic, Ryan Bertrand på lån från Chelsea, Shane Long från Hull samt Steaua Bukarests Florin Gardos. Värvningsraiden blev komplett med Toby Alterweireld på lån från Atletico Madrid och framförallt den senegalesiske yttern Sadio Mané från Red Bull Salzburg. Vid en första anblick, en intressant, men ganska brokig skara och man vet ju hur det brukar gå och hur sällsynta fullträffar är på värvningsfronten.
Samtidigt lyckades Koeman lugna ned missnöjde Schneiderlin och en ny ryggrad kunde byggas. Träningsmatcherna under försäsongen visade på att något bra var på gång. Idel vinster och bara ett insläppt mål till dess att Bayer Leverkusen stod som motståndare i sista försäsongsmatchen. Förlust med 0-1 som dock var rejält i underkant.
Kompetent trupp
De lovande ytterbackarna Nathaniel Clyde och Ryan Bertrand gör en kanonsäsong och det talas om bästa ytterbacksparet i ligan. Jose Fonte drar ett tungt lass i försvaret med stöd främst av Toby Alterweireld, men även Maya Yoshida och Florin Gardos. Målvaktsvärvningen av Frasier Forster har också visat sig vara en succé.
På mittfältet sliter Steven Davis tillsammans med bland andra dyrgripen Victor Wanyama, Morgan Schneiderlin och även det unga löftet James Ward – Prowse. Dusan Tadic fyller en offensiv mittfältsroll och längst fram figurerar målfarlige Graziano Pellé och rutinerade irländaren Shane Long. Jag har säkert missat någon, inte minst värvningarna i januari som också håller på att göra avtryck.
Men det kanske intressantaste utropstecknet av alla är yttern Sadio Mané. Senegalesen gjorde 31 mål på 63 matcher för Red Bull Salzburg och var redan landslagsman i Senegal när han anlände till Southampton. Men det anländer begåvade landslagsmän stup i kvarten till Premier League och särskilt spelare med spetskvalitéer i stil med Mané har ofta extra svårt att slå igenom.
Debuten kom den 23 september i ligacupsegern mot Arsenal. Mané fixade straffen som resulterade i Southamptons första mål. Fyra dagar senare debuterade han i Premier League mot QPR och assisterade till matchens första mål. Det har blivit 10 mål på 29 matcher för Southampton och riktigt bra spel. Säsongen kröntes i förra veckan då Mané stod för Premier Leagues genom tiderna snabbaste hattrick i överkörning av Aston Villa. Tre mål på 176 sekunder i första halvlek.
Best of the Rest
Southampton ligger för närvarande på sjunde plats med en omgång kvar att spela. Faktum är att om Liverpool och Spurs schabblar till helgen, så kan Southampton sluta som femma, det vill säga Best of the Rest, vilket knappast någon trodde innan säsongsstart. Laget har burits av relativt osynliga hjältar i förhållande till de rika lagens stjärnor, men visat att de är av samma kaliber. Dessutom stor eloge till Koemans transferaktiviteter, där han uppenbart lyckats locka till sig spelare som passar in i lagbygget och förmår lyfta laget.
Det ska bli oerhört intressant att följa Southampton även nästa säsong. Kan Ronald Koeman etablera sydkustlaget? Kan han kanske knipa en pokal?