Dimitri Payet gjorde måndagkvällen extremt tung för Newcastle. Inte bara med två mål, utan det såg ut som om den unge fransmannen kunde göra lite som han ville. Kvick, teknisk och begåvad med den där eftertraktade och ack så ovanliga förmågan att kunna och våga utmana sin motståndare. En spelare som gör skillnad, som skapar poäng.
Den 28-årige Payet har redan en mycket meriterande karriär bakom sig i Frankrike med spel i klubbar som Nantes, St Etienne, Lille och senast Olympique Marseille. Dessutom 15 landskamper för Frankrike. Onekligen har West Ham United gjort ett fynd. Inte ofta man hittar rutinerade spelare i bästa åldern som dessutom inte är ”lästa” av motståndarna i Premier League och kan därmed ha flera månader av lysande fotboll framför sig. Därefter kommer givetvis den alltid så svåra andra säsongen, men en 28-årig landslagsman har ju större möjligheter att klara sig än många av de väldigt unga och dyra spelarna som nästan väller in numera.
West Ham har gjort en så kallad prestigevärvning, vilket indikerar att Slaven Bilic har ambitioner. Tre mål på fem matcher är en kanonstart, men hans målfabrikation är även historiskt rätt stabil. Ser man till ligaspelet så började han med något blygsamma 0,15 mål per match i Nantes och St Etienne, medan det i Lille låg på 0,25 och i Marseille på 0,20. Rätt bra siffror över tid för en attacking midfielder. Han söker sig in från en kantposition med kvickhet och teknik, vilket får en att tänka på en annan klassisk ytter i West Hams historia – Alan Devonshire.
Alan Devonshire vs Dimitri Payet
Under andra halvan av 70-talet och början av 80-talet var Devonshire en mycket vass ytter i en West Ham-generation som gått till historien som kanske den allra främsta. 1980 vann laget FA-cupen och i semifinalen var det just Alan Devonshire som visade vägen när han efter en osannolik soloprestation vaggstudsar sig igenom Evertons försvar och gör 1-0 i en match som senare slutar 2-1 till The Hammers. Det blev också en ligacupfinal 1981 och seger i division 2 (nuvarande The Championship) i vad som är den mest överlägsna andradivisionssegern någonsin. Han spelade på ett mittfält tillsammans med stjärnor som Sir Trevor Brooking, med vilken han trivdes extra bra rent fotbollsmässigt. De förstod varandra på plan. Samma kreativa fotbollsspråk.
Det blev åtta landskamper för England och 448 matcher för West Ham. Karriären som spände mellan 1976/77 till 1991/92 avrundades med en kort sejour i Watford. När 500 fans fick rösta fram West Hams bästa elva genomtiderna i samband med boken The Official West Ham United Dream Team, så tog Devonshire platsen till vänster ute på mittfältet.
Laget: Phil Parkes – Ray Stewart, Alvin Martin, Bobby Moore, Julian Dicks – Martin Peters, Billy Bonds, Trevor Brooking, Alan Devonshire – Geoff Hurst, Paulo Di Canio.
I gott sällskap
Onekligen i gott sällskap. Moore, Peters och Hurst är VM-legendarer. Brooking och Bonds West Hams ikoner tillsammans med den kanske inte lika talangfulle, men ack så vördade Julian Dicks. Ray Stewart var den skotske straffspecialisten. Alvin Martin en av 80-atlets främsta engelska mittbackar och Phil Parkes en stabil målvakt vars karriär nog sett mer imponerande ut ur ett internationellt perspektiv om det inte vore för målvaktskonkurrenter som Peter Shilton, Ray Clemence och Joe Corrigan. Paulo Di Canio spelade sig rakt in i fansens hjärtan. Hans yvighet och eleganta spel passade som handen i handsken för West Ham-publiken, där vacker fotboll alltid uppskattats mer än något annat.
Kanske kan också Dimitri Payet ta sin plats bland de berömda på West Hams gräddhylla av magiska spelare. Kanske bredvid Devonshire eller till och med ta hans plats? Men då krävs år av prestation i The Hammers tröja, vilket ju inte alltid är möjligt i dagens flyktiga fotbollsvärld.
Fransmannens början är dock riktigt lovande. Det enda som kan förbättras är att han inte ska behöva vara rädd för bubblorna fansen blåser strax före match samtidigt som de sjunger den vackra valsmelodin: ”I´m Forever Blowing Bubbles”. Kommande veckors stryktipskuponger bör därmed räkna med att West Ham och Payet kommer att göra fler mål den närmaste tiden. Sedan får vi se hur långt det räcker.