Everton räckte inte till mot Manchester City, men var lysande mot Southampton efter en tveksam start mot Watford. Det finns fortfarande en hel del att fundera över för Roberto Martinez.
Skilda världar. Förra sommaren var Roberto Martinez hyllad som få, nästan likt en fotbollsprofet. Han hade tagit David Moyes kämpargäng till att spela någon form av totalfotboll. Ett reptrick utan dess like. Plötsligt slog den gamle mittbacken Sylvain Distin fyra gånger så många passningar som tidigare, och efter marken. Utöver det lyckades Martinez locka till sig spelare som Gareth Barry, Gerard Deulofeu och Romelu Lukaku på lån och den unge diamanten – Ross Barkley – som Moyes alltid hållit tillbaka och hävdat att han inte är redo. Resultatet blev poängrekord i Premier League och en femteplats. Normalt sett skulle poängen räckt till en Champions League-plats, men inte denna säsong. Optimismen var dock på topp och dessutom skrev både Gareth Barry och Romelu Lukaku på för klubben.
Katastrofal fjolårssäsong
Men fjolårssäsongen blev en katastrof. Ut direkt i båda cuperna, vilket är oerhört ovanligt för en klubb som Everton och en elfteplats i ligan. Europaäventyret gav några höjdpunkter, men det pinsamma uttåget i åttondelsfinalen tog kol även på de glädjestunderna. Roberto Martinez har varit en jagad man under sommaren och hans förtroende hos fansen är minst sagt lågt. Visserligen har han lyckas få Gerard Deulofeu och Tom Cleverley till klubben, men fansen kräver fler nyförvärv. Martinez säger själv att han behöver minst tre till. En mittback, en forward och en nummer tio.
Men klockan går och lägg därtill spekulationen om John Stones vara eller icke vara i Everton efter transferfönstret har stängts, gör inte saken bättre. Premiären mot Watford började lika illa som det såg ut ifjol. Mot slutet blev det bättre. Borta mot Southampton fick fansen en glimt av vad Everton kan. Alla spelare som måste vara på topp för att Everton ska lyckas excellerade. Bäst var Ross Barkley, som sett oerhört pigg ut i inledningen. Borta verkar det ok av oro som han tycktes bära på hela fjolårssäsongen vara. Romelu Lukaku, John Stones, Seamus Coleman har också börjat bra. Även mannen som de flesta tappat hoppet om –Arouna Koné – verkar ha vaknat.
Everton försökte mot Manchester City, men räckte helt enkelt inte till. Det viktiga är hur Martinez mannar svarar upp i nästa match borta mot Tottenham. Just nu står allt och väger, då det finns tecken på en bra säsong, men också oro över att laget – vilket är vanligt med Martinez-lag – glimtar till i vissa matcher, men håller en i övrigt alldeles för låg nivå i längden.
Bra men tunn trupp
Tim Howard i målet sjunger på sista versen, men kan mycket väl lyfta sig och göra en bra säsong. Blandat och givit en del i inledningen. I försvaret ser det oerhört stabilt ut med Seamus Coleman, John Stones och Phil Jagielka. Tyvärr är Leighton Baines långtidsskadad, vilket gör att lagets främste assistmakare ersatts av ungdomar som Brendan Galloway och Ty Browning. Galloway blev skadad senast i City-matchen och ersattes av Browning. Båda är oerhört lovande, men klarar givetvis inte att gå en nittiominuterskamp mot en världsstjärna som Jesus Navas i storform. Baines back up – Bryan Oviedo – som var så bra för två säsonger sedan har inte heller kommit igen efter alla långtidsskador. Med andra ord börjar vänsterbacksplatsen bli ett problem. Och inte klarar laget skador (eller att Stones drar) i en backlinje som har få vettiga ersättare att slänga in.
Mittfältet är lagets starkaste lagdel. Nästan i nivå med de riktigt rika lagens trupper. Ross Barkley, Tom Cleverley, Gareth Barry, James McCarthy, Leon Osman, Steven Pienaar, Darron Gibson, Kevin Mirallas och Gerard Deulofeu är alla namn som har en oerhört hög högstanivå. Möjligtvis är det Barry som är mer same same hela tiden, men han sjunger på sista versen och har gjort ett bra jobb i de senaste matcherna. James McCarthy, Cleverley, Darron Gibson, Leon Osman och Steven Pienaar håller alla en hög lägstanivå. Tyvärr är de två senare rätt gamla och skadebenägna. Darron Gibson är alltid skadad och inte har läget förbättrats efter att han blev ansvarig för en smitningsolycka där han körde på en cyklist (som klarade sig) och rammade in i en bensinmack. Barkley, Deulofeu och Mirallas är herrar med extremt hög nivå, men också lika illa när de inte är på g. De måste funka oftare än Mirallas och Barkley ifjol. Även Deulofeu gjorde en dålig andra halva på säsongen i Sevilla.
Längst fram är det tunt, förutom murbräckan Romelu Lukaku. Har han en normal säsong, så ligger han på runt 15-20 mål, vilket är mer än godkänt. Bakom honom finns ingen riktig striker för undsättning, men Arouna Koné och Steven Naismith finns där som komplement. Hittills har Koné sett bäst ut, men Naismith är en spelare som aldrig går att räkna bort. Roberto Martinez lag står just nu och väger. Vad blir det? Fågel eller fisk? En sak är dock säker. Nyförvärv krävs innan fönstret stänger.