Vi trodde på dålig utdelning för helgens stryktipskupong och mycket riktigt blev det en blygsam summa för den som prickade in 13 rätt. Stora favoriter som Montenegro, Österrike, Spanien och Schweiz höll undan och då är det svårt att få upp värdet. Nästa vecka är det fotboll från Premier League och Championship som vanligt på kupongen!
…
De större ligorna i England har uppehåll och det innebär en stryktipskupong fylld av landskamper och en del matcher från den engelska tredjeligan. Det luktar dålig utdelning med många starka favoriter, men vi gör ett försök att fälla några och plocka hem en slant.
1. Ryssland – Sverige 1
Ryssland har ny förbundskapten efter Capello och är illa ute som grupptrea bakom Sverige och Österrike. Måste gå för tre poäng här om EM-drömmen ska hållas vid liv. Sverige är obesegrade så här långt och är två segrar från att säkra en EM-plats. Det gäller att hålla Ryssland bakom sig och därför tror jag att Hamren är väldigt nöjd med ett oavgjort resultat här. Det i sin tur innebär att vi nöjer oss med 1x på kupongen!
2. Montenegro – Liechtenstein 1
Montenegro har gått tungt i EM-kvalet och måste nu börja vinna för att chans på spel i EM. Vucinic tillbaka i landslaget och även Jovetic som missade matchen mot Sverige. Liechtenstein har tagit fyra poäng mot Moldavien och även en poäng i hemmamatchen mot Montenegro. Men nu är det bortaplan och Liechtenstein är klasser sämre. Solklar spik!
3. Österrike – Moldavien 1
Österrike toppar gruppen framför Sverige och Ryssland och har ett gyllene läge att öka avståndet till dessa lag. Fem vinster av sex möjliga med en målskillnad på 11-2 imponerar! Moldavien placerar sig som jumbo i gruppen och har endast skrapat ihop två poäng så här långt. Det är klasskillnad mellan dessa lag och ettan får stå som spik!
4. Luxemburg – Makedonien x
Luxemburg har inga smickrande siffror på slutet med fyra raka förluster och 0-13 i målskillnad. Men det har varit mot tufft motstånd och nu finns läget till poäng. Fick stryk med uddamålet på bortaplan i detta möte. Makedonien har fyra raka förluster på kontot och är så gott som borta från vidare spel i EM. Det kan givetvis sänka motivationen och Makedonien är inget landslag av större klass. Tvåan är överstreckad enligt oss och här kan vi hitta kupongens skräll, då Luxemburg bör ha högre motivation på hemmagräs. Vi synar 1x!
5. Spanien – Slovakien 1
Spanien är lite oväntat grupptvåa just nu efter Slovakien efter bortaförluster mot slovakerna (1-2). Men det var en match som Spanien dominerade och man söker nu revansch med en skadefri trupp, där spelarna går bra ute i europa. Slovakien har imponerat med sex segrar av sex möjliga men har en del tunga skador i truppen och kommer få det otroligt tufft här. Ettan är hårt streckad, men vi ser ingen anledning till att gardera den. Spik!
6. Ukraina – Vitryssland 1
Ukraina får nog inrikta sig på att bli bästa grupptrea och gå vidare den vägen, då vi inte tror man kan rå på varken Spanien eller Slovakien. Två 3-0 segrar mot Luxemburg och en 1-0 förlust mot Spanien på de tre senaste. Vitryssland stod upp bra mot Spanien senast och släppte bara in ett mål där. Laget är inte dåligt på något sätt men har inte riktigt lyckats i kvalet. Ettan är streckad på runt 70% och det speglar knappast oddsfördelningen. Vi helgarderar i hopp om skräll här!
7. Estland – Litauen 1
Estland har blandat prestationer i kvalet och fick bland annat stryk i bortamötet mot Litauen. Men laget drog på sig ett rött kort där vilket bidrog till förlusten. Det var även nära poäng mot England då ytterligare ett rött kort ställde till det. Litauen har fyra raka förluster på kontot där man endast lyckats göra ett mål framåt, detta på hemmaplan. Estland känns som det starkare laget och med fördel av hemmaplan spikar vi gärna till runt 40%.
8. Schweiz – Slovenien 1
Schweiz fick stryk på bortagräs mot Slovenien med 1-0 och har efter detta tagit fyra raka segrar och parkerar på en andraplats i gruppen. Men det har varit dåligt motstånd i dessa segermatcher och nu får laget bekänna färg på riktigt. Slovenien är ett landslag som känns på gång med många intressanta spelare i truppen. Uddamålsförlust mot England i senaste omgången visar att laget inte är någon slagpåse. Schweiz är det bättre laget men till 70% spikar vi inte. Krysset ska med på kupongen och sedan nöjer vi oss där!
9. Barnsley – Shrewsbury 1
Barnsley har öppnat ligan på ett godkänt vis och stod även för en bra prestation mot Everton i ligacupen, där man till slut fick ge sig i förlängning. Shrewsbury har bara plockat två poäng på de fem inledande omgångarna och dessa poäng har faktiskt kommit på bortagräs, med förluster i samtliga tre hemmamatcher. Men vi lutar oss mot ettan här då Barnsley imponerat på hemmaplan utan insläppt mål.
10. Chesterfield – Wigan 1
Chesterfield har öppnat starkt med 10 poäng på de fem inledande omgångarna, där enda förlusten kommit mot topptippade Sheffield United. Gamla PL-laget Wigan har öppnat godkänt med sju poäng hittills men har haft problem med målskyttet, då laget gått mållösa i tre av fem matcher. Hemmalaget är det starkare laget på papperet och har inlett bra. Vi spikar!
11. Crewe – Swindon 2
Crewe har lånat in en del intressanta spelare som bör hålla bra klass för divisionen, men har inlett bedrövligt dåligt med två poäng på de fem första omgångarna. 0-0 i premiären mot Port Vale, efter detta 9 insläppta mål på fyra matcher. Swindon tog poäng i de fyra första matcherna innan det tog stopp mot topplaget Sheffield United (0-2) senast. Nu är det lättare motstånd igen och vi tror på ytterligare poäng för Swindon. x2!
12. Fleetwood – Rochdale 2
Match mellan två lag som inlett ligan på ett hyggligt vis. Börjar vi med gästande Rochdale så har laget tagit 10 poäng och bara släppt in två mål hittills. Dessa två mål släpptes in i förlustmatchen mot topplaget Walsall. Fleetwood har blandat prestationer så här långt men har tagit poäng i båda hemmamatcherna med en vinst och ett kryss. Men det har varit mot behagligt motstånd och nu är det tuffare emot. Vi sticker ut hakan och spikar Rochdale till fina 30%!
13. Oldham – Bradford x
Oldham är obesegrade så här långt men parkerar fortfarande i mitten av tabellen. Anledningen till detta är att laget kryssat i fyra av sina fem inledande matcher. Oldham släpper inte in många mål men har även problem att sätta dit dem framåt. Bradford hade en tveksam start med två förluster på de tre första matcherna men fick känna på segerns sötma i förra omgången mot Port Vale. Gästerna har lånat in en del intressanta spelare och kommer säkerligen klättra i tabellen framöver. Svårlöst match som vi helgarderar!…
Längst fram finns ligabucklan och Community Shield-skölden. Det är den 26 september 2013. Bakom sitter tjugonio spelare och femton ledare på en lagbild som osar framgång. Managern David Moyes är visserligen ny och skulle inte bli långvarig, men United var regerande ligamästare och laget vimlade av profiler. Visst, en del sa att de sjöng på sista versen, men fram till i maj samma år var de bäst i England.
Idag är samtliga femton ledare borta, vilket kanske inte är orimligt med tanke på att Moyes tog in sin egen ledarstab och Louis van Gaal ville ha sin, även om man kan fundera över hur bra Moyes beslut egentligen var när det fanns en bra ledarstruktur på plats under Sir Alex Ferguson. Men vad värre är, bara två år senare är endast nio av tjugonio spelare kvar i klubben. Nio! Och det är Louis van Gaals verk.
Två ytterligt marginella uddamålssegrar utan något övertygande spel följdes av en mållös match mot Newcastle på Old Trafford samt förlust borta mot Swansea. Visserligen tog man sig vidare i Champions League, men ett uttåg redan i kvalet vore en mer än skrämmande tanke för van Gaal. Wayne Rooney har måltorka (den värsta i en United-tröja), spelet hackar och det finns en känsla av att United inte får de där riktigt stora förvärven som de önskar. Memphis Depay är en intressant värvning och mycket talar för att Morgan Schneiderlin och Bastian Schweinsteiger kan bli ett framtida mittenmittlås på högsta nivå när The Red Devils har hittat till en vettig spelidé. Frågan är bara när? Van Gaal talar om en process som inte går att stoppa. Spelare ska skiftas, taktik ska falla på plats. Men när? I dagens Manchester United finns inte tålamodet att vänta ytterligare något år eller två innan saker faller på plats.
Allt spretar. Truppen har massor av offensiva spelare, men få riktiga forwards och backlinjen är i desperat behov av ledarskap. Mittbacken Chris Smalling är idag ett ljus i mörkret och verkar äntligen ta det där steget till att bli en internationell mittback av högsta kvalitet som tappat tron på att skulle komma. Men Luke Shaw blandar och ger. Daley Blind verkar vara på fel plats i fel lag. På mitten känns det fortfarande som om gamle Michael Carrick är den spelare som laget verkligen kan lita på, men med tanke på Schneiderlin och Schweinsteiger kan det inte vara tänkt att han ska vara kvar särskilt länge i van Gaals bygge. Och inte kan det väl vara någon lösning för ett Manchester United att förlita sig på att Marouane Fellaini ska vinna höjdbollar på motståndarnas planhalva? Känns som en oerhört föråldrad taktik och inte alls likt de van Gaal predikar.
Lägg därtill två målvakter som surar i ett hörn i form av David De Gea och Victor Valdes, så har vi ett oerhört bräckligt lagbygge. Och ändå så mycket resurser. För inte kan det väl vara den blott nittonårige Anthony Martial som ska ta taktpinnen? En kille som bör stå på tillväxt har i dagarna förvandlats till Uniteds stora profilvärvning till en smått astronomisk summa.
Louis van Gaal håller på och monterar sönder Manchester United och förhoppningsvis är det en process han har koll på. Annars är det bara att slå en signal till Liverpool för att höra hur det känns när ett oövervinnerligt fotbollskoncept grundat på 60-talet av Bill Shankly och hans killar i The Boot Room monteras ned och dör, vilket skedde med start av Graeme Souness i början av 90-talet. Eller för den delen försöka minnas den torka avseende ligatitlar och Europacuper som United genomled efter att Sir Matt Busbys era var över i början på 70-talet till dess att Sir Alex Ferguson fick fart på laget igen först på 90-talet. Efterverkningarna från Busbys era innebar faktiskt nedflyttning till andradivisionen, något som ansetts som fullkomligt orimligt bara några år tidigare.
Dagens Manchester United har så stora resurser (typ de allra största) att de bör klara sig ur detta pågående vakuum, men faller man, så brukar man falla längre än vad man trodde var möjligt. Louis van Gaal har denna säsong på sig att visa att United är att räkna med, annars lär han få lämna över till någon annan.
…
Fyra matcher, full pott och tio noll i målskillnad! Det går inte att starta en säsong på bättre sätt. Till synes trötta Manchester City låg och lurade i skyttegraven och när väl visselpipan ljöd var de först upp.
I en strid ström vällde de sedan fram, David Silva, Sergio Aguero, Vincent Kompany, Yaya Touré, Aleksandar Kolarov, Fernandinho, Raheem Sterling med flera. Samtliga laddade och uppumpade med ett adrenalin som ingen trodde fanns där längre. Ledsen för liknelsen, men kan tänka mig att motståndarlag såväl som oss åskådare, känner oss överrumplade och tillbakatvingade och den stora frågan just nu är – vem ska kunna stoppa Manchester City?
Vi visste att när det gäller högstanivå kan ingen slå ett lag med Sergio Aguero, David Silva, Vincent Kompany och Yaya Touré. Problemet var bara att den nivån lyst med sin frånvaro rätt mycket under fjolåret och inte såg det ut som om den var nåbar längre. Spelare som Kompany trodde man passerat sin peak, vilket snarare riktade om fokus till att City nog blev tvungna att sänka ribban. Dessutom fanns många belackare till Manuel Pellegrini. Skulle han bli den första att få gå? Citys ägare gillar ju inte en sänkning av ribban på grund av för gammalt och trött spelarmaterial.
Pellegrini och Kompany – ja, så kan man ju säga – gjorde precis tvärtom. David Silva lyfte sig åter upp till de höjder som ibland känns som onaturliga. Han flyter fram över plan, aldrig stressad och geniala passningar i trängda lägen kommer ungefär lika lätt som när ett barn plötsligt lärt sig cykla och inser att detta var ju egentligen så lätt att man kan göra det i sömnen. Yaya Touré har vaknat ur någon form av slummer och med ens är han den som suger åt sig allt på mittfältet. Och om Yaya skulle – mot förmodan – missa finns där Fernandinho. Kan inte vara särskilt upplyftande som motståndare att gå ut på mitten och veta att dessa två herrar är emot en och dessutom i form. Raheem Sterling passar mycket väl in i spelet och ger med sin snabbhet och rörlighet ytterligare en dimension på kanten. Sergio Aguero ser ut att kunna vaska fram chanser ur ingenting och har det där lyftet i steget som gör att han alltid skapar sig en liten yta mellan sig och motståndaren, på vilken han hinner få iväg ett skott eller dribbla sig förbi.
Vincent Kompany ansågs förbrukad, men har inlett säsongen med stort självförtroende och pondus. Dessutom har han ju gjort en del mål. Just Kompany och Yaya Touré är avgörande för lagets välmående. De är ryggraden som John Terry och Frank Lampard var för Chelsea under en herrans massa år. Eller som Tony Adams och Patrick Viera var för Arsenal ännu längre tillbaka. Även ytterbacken Kolarov har imponerat tillsammans med en stabil Joe Hart. En backlinje med självförtroende är nyckeln för City och kommer så förbli under säsongen. Kan de stå upp på samma sätt som hittills är det svårt att se hur ligapokalen ska undvika att hamna på Etihad. Men just försvaret har haft en tendens att under perioder falla ihop alldeles för många gånger och alldeles för lätt, främst under fjolårssäsongen.
Trycket på Pellegrinis gäng kommer dock att öka när Champions League sätter igång. Återigen fick de en tuff grupp och alla vet att i år finns inga bortförklaringar för ett misslyckande. Ägarna utgår ifrån att City ska ta för sig betydligt mer i Champions League än vad som skett hittills. Ifjol vann Chelsea ligan mycket på grund av att de var det jämnaste laget. City och Arsenal var för ojämna. Manchester United hade inte funnit balans och lagen bakom var en bra bit bort för att kunna slå sig in. I år har Mourinhos lag startat uselt, medan City ångar på och även om det säkerligen jämnar ut sig med formtoppar och svackor under säsongen, så går det inte att undgå det faktum att Manchester City ser bra mycket bättre ut än något annat lag. Manuel Pellegrinis mannar kan endast falla på eget grepp. Champions League-äventyret blir därmed avgörande. Bra resultat och laget får än mer energi. En tung CL-säsong och det kan ge pyspunka även i ligan. Men än så länge är Manchester City ett säkert tecken på stryktipset. Kolla in den senaste artikeln från sverigeautomaten-bonuskod.se för att veta mer.…
Det finns Manchester City fans spridda runt jordens alla hörn. I en undersökning från 2005 uppskattade man att det var runt två miljoner City-supportrar runt om i världen, varav 886 000 i England. Givetvis är siffrorna säkerligen en bra bit under Manchester Uniteds, Liverpools, Arsenals och Chelseas, men City har kommit allt närmare under den senaste framgångseran efter att Abu Dhabi United Group tagit över och injicerats rejält med medel i klubben, vilket även gett framgångar.
Men det gäller också att se utanför dagens starka strålkastarljus. Manchester City är ett klassiskt engelskt lag vars nyrikedom bara är en fernissa över en gammal nobel klubb djupt rotad i den engelska fotbollens mylla. Faktum är att laget hade ett starkt stöd även innan framgångarna på senare år och när klubben var i sin djupaste svacka i ligans tredjedivision i slutet av 90-talet fanns där ändå runt 30 000 supportrar för att stötta på läktarna.
City bildades 1880 som St Mark´s (West Gorton) och antog namnet Manchester City 1894, efter att under en period också gått under namnet Ardwick Association Football Club. Den första trofén togs redan 1903/04 när FA-cupen bärgades. Och 1923 flyttade klubben till klassiska Maine Road som för oss stryktipsnostalgiker för alltid kommer vara deras andliga hem. Klubben flyttade 2003 till The City of Manchester Stadium, nu kallad Etihad. En hypermodern arena som tar över 55 000 åskådare, i stark kontrast mot Maine Road.
Det skulle dröja till 30-talet innan nya framgångar. Två FA-cupfinaler på raken slutade i en förlust och en vinst. Förlusten mot Everton 1933 är också känd för att vara den första cupfinal då båda lagen bar nummer på tröjorna. Everton hade 1-11 medan City bar 12 – 22. Året efter fick Manchester City lyfta FA-cupbucklan för andra gången i klubbens historia när Portsmouth besegrades. Dessutom togs lagets första ligatitel 1936/37.
Inspirerade av ett taktiskt system som gick under namnet The Revie Plan var man ånyo i ropet på 50-talet. Två FA-cupfinaler. Återigen efter varann och åter igen förlorades den första, medan pokalen fick lyftas i den andra. 1954/55 förlorade man mot Newcastle, men 1955/56 besegrades Birmingham City med 3-1 i en final som gick till historien, eftersom Citys målvakt Bert Trautman spelade matchen (omedvetet) med bruten nacke.
The Revie plan tillkom efter inspiration från Ungern och deras centerforward som föll ned i plan för att hämta boll och kunde därmed också fördela densamma till sina medspelare i anfallet. Don Revie var Citys centerforward och han passade perfekt för rollen. Revie skulle senare bli en berömd manager för Leeds United på 60- och 70-talet.
En tyngre period närmade sig och 1963 flyttades man ned till andradivisionen. Klubben ömsade skinn och in klev två herrar som skulle föra Manchester City till den mest framgångsrika perioden i dess historia, förutom på senare år. Joe Mercer och Malcolm Allison var en dynamisk manager-duo, där Mercer var ansvarig och en taktisk mästare, medan Allison skötte hanteringen av träningar och spelare. De tu anlände 1965 och tog laget direkt upp i högstadivisionen säsongen 1965/66. Lagbygget baserade sig på en trio av spelare. Mittfältsgeneralen Colin Bell, liraren Mike Summerbee och den ettrige målskytten Francis Lee. Men det fanns fler fantastiska spelare i ett fotbollslag som inte bara vann, utan även underhöll. Redan 1967/68 tog de hem ligatiteln och följande år vann de FA-cupen. Året därefter tog man hem ligacupen och UEFA-cupen. Efter en maktkamp inom styrelsen fick Joe Mercer gå medan ambitiöse Allison hade satsat på rätt direktör i form av Peter Swales som tog över klubben och som belöning för stödet utnämnde han Allison till manager.
Laget skulle fortsätta finnas med i toppen och i kamp om pokaler under 70-talet, bland annat togs en ligacupseger 1975/76. Dock utan Allison, som bara något år efter att han tillträtt fick sparken. I början av 80-talet gav Swales Allison chansen igen, vilket skulle leda till bisarra satsningar på extremt dyra spelare såsom Steve Daley och en Trevor Francis, vilka båda kostade över en miljon pund. Men Swales öppnade plånboken betydligt fler gånger och mycket frikostigt, givetvis längre än han hade täckning. Allison fick sparken ganska snart igen och Norwich-tränaren John Bond tog över. År 1980/81 gick laget till FA-cupfinal, vilken förlorades mot Tottenham och därefter skulle en lång period av mörker följa.
Botten nåddes i slutet av 90-talet när laget hamnade i tredjedivisionen. Då ganska så långt från dagens glamour. En klättring uppåt började och så kom lite ljus under Thaksin Shinawatras inledande period då Sven-Göran Eriksson fick lite fart på laget tack vare intressanta värvningar. Men rätt snart ebbade det hela ut så pass att Mark Hughes fick ta över. Dessutom hade Thaksin fått politiska problem på hemmaplan och alla hans tillgångar frystes. Det var då – i augusti 2008 – som Abu Dhabi United Group klev in och formligen strösslade pengar på klubben. Det började med en nätt insats på över 100 miljoner pund för att köpa in basen av stjärnor som sedan skulle följa på löpande band. Resultaten lät inte vänta på sig, utan klubben har redan fördubblad kvoten av ligaguld (2011/12 samt 2013/14), tagit ytterligare en FA-cup (2010/11) samt en ligacup (2013/14). Manchester City är numer ett etablerat Champions Leaguelag.…