wp
MISSA INTE

Tre klassiska finaler för Arsenal

Den berömda fyraminutersfinalen 1979 var Arsenals andra FA-cupfinal på raken och en av de mest omtalade och dramatiska genom tiderna. Det blev till slut tre finaler på lika många år, men endast en triumf.

Bertie Mees Arsenal vann dubbeln 1970/71 och tog sig till final i FA-cupen 1971/72, där Leeds United blev för svåra. Även säsongen 1972/73 gick hyfsat med en andra plats i ligan och en FA-cupsemifinal, men i mitten av decenniet gick The Gunners ned sig i en mer medioker tillvaro. För att under säsongen 1977/78 åter börja se ljuset med den nye managern Terry Neill vid rodret. En femteplats i ligan kunde krönas med en FA-cupseger när Bobby Robsons Ipswich skulle besegras på Wembley. Arsenal hade haft en förhållandevis lätt väg fram till finalen, där Ipswich skulle bli för svåra. Baneman blev Roger Osborne med sitt mål i den 77:e minuten.

Terry Neills lag fortsatte dock att utvecklas. Och året därpå var det åter dags för final. Denna gång hade Brian Talbot bytt från Ipswich till Arsenal och såg givetvis fram emot ny pokalkänning. Motståndare var Manchester United, vilka likt Arsenal också var på väg att undan för undan åter etablera sig som ett topplag efter ett tufft 70-tal som bland annat ledde till nedflyttning i andradivisionen 1973/74 samt en FA-cupfinalförlust mot Southampton 1975/76. United spelade dock hem FA-cupen året efter i finalen mot Liverpool, vilket innebar att Red Devils var i sin tredje final inom loppet av fyra säsonger.

Liam Brady segerdirigent

Tack vare aktioner från Liam Brady tog Arsenal ledningen genom Alan Sunderland , vilket sedan ökades på av Frank Stapleton. Så långt en fullt normal tillställning som The Gunners nu skulle stänga. Och det gick rätt bra, åtminstone fram till den 86: minuten då Uniteds mittback Gordon McQueen reducerade. Fortfarande möjlighet att hålla ut för Arsenal, men efter en makalös individuell insats av nordirländaren Sammy McIlroy hade Red Devils kvitterat i den 87:e minuten. Fansen från Manchester hade gått från hopplöshet till eufori bara på några minuter, medan Arsenals fans var helt paralyserade och många hann nog inte ens reagera på anfallet som Liam Brady drog upp i den allra sista matchminuten och ett inlägg som slutade med att Alan Sunderland kunde sätta bollen i öppet mål. Sådana känslosvängningar är nog omöjliga att ta in för de flesta fans, men som tv-underhållning för den neutrale blir det alldeles makalöst. FA-cupfinalen sändes ju sedan 1971 även i svensk tv och sannolikt sprang åtskilliga ungar ut direkt efter avspark för att kopiera Liam Brady och Alan Sunderlands aktion.

Arsenal skulle senare nå sin tredje raka FA-cupfinal mot West Ham 1980. Vägen dit kändes nästan som en bragd då Arsenal i semifinalen betvingade då så mäktiga Liverpool och därmed ändade deras dröm om en dubbel. Men det krävdes tre omspelsmatcher! I den fjärde matchen vann till slut Arsenal med 1-0. Liverpools manager Bob Paisley hade i en taktisk genomgång varnat få en viss Osborne. Han från Ipswich som ofta kom smygande på djupet i straffområdet för att knoppa in bollarna. Förvånade blickar flackade hos Liverpool-spelarna och någon konstaterade tyst – så Paisley inte hörde – att Osborne spelar ju inte i Arsenal, utan är kvar i Ipswich. De förstod dock ganska snabbt att Paisley menade Brian Talbot. Och vem avgjorde, jo, Talbot och just på det sätt Paisley fruktat.

Trevor Brooking avgjorde

I finalen väntade division 2-laget West Ham United som i sin tur gått en tuff kamp i semifinalen mot Everton, där det dock räckte med ett omspel för att Frank Lampard senior (japp, pappan till Frank Lampard) skulle få avgöra. Det var dock inte vilket gäng som helst utan ett lag med stora kvalitéer och en härförare i mittfältseleganten och engelske landslagsmannen Trevor Brooking. En spelare som gav sin karriär till West Ham. Lämnade aldrig klubben, trots att han mycket väl platsat i vilken annan toppklubb som helst. Manus var därmed skrivet och Brooking fick avgöra och än en gång gick Arsenal lottlösa från en FA-cupfinal.

Tre finaler. En seger. Facit för Arsenal. Men vilken seger!