Tipsextranostalgi: Crystal Palace – Manchester United

Fakta och historik Nyheter

Crystal Palace:s Peter Wall, 1972Den 16 december 1972 är en dag som för alltid finns i Crystal Palace-fansens hjärtan, då de fick uppleva en magisk överkörning av Manchester United med 5-0 i en match som också visades i Tipsextra.

Visserligen ett United som tappat glansen från storhetstiden på 60-talet med Bobby Charlton, Denis Law och George Best i spetsen. På plan fanns numera dyra nyförvärv som Ian Storey-Moore som hämtats från Nottingham för hela 200 000 pund och Ted MacDougall från Bournemouth för samma summa,  medan Law var förpassad till avbytarbänken. Men det hjälpte föga ett Manchester United just denna dag i december. Laget skulle också gå en säsong till mötes som slutade med en katastrofal 18:e plats och värre skulle det bli påföljande säsong i och med att de åkte ur högsta divisionen.

Även om denna dag var magisk för Crystal Palace skulle också deras säsong sluta i katastrof. Det var 1968/69 som Crystal Palace tog steget upp i högsta divisionen för första gången i klubbens historia. Det skulle bli en dramatisk sejour där de dansade längs linjen fram till säsongen 1972/73 då de blev nedflyttade. Säsongen därefter flyttades de ned ytterligare en division. Men dessa dystra framtidsutsikter var inget Crystal Palace tänkte på den 16 december 1972.

Under höst och vinter gjordes flera stora investeringar då Palace i oktober köpte Chelseas gamle ytter Charlie Cooke för 85 000 pund samt den irländske högerbacken Paddy Mulligan. Cooke fanns med på plan den 16 december men gjorde inget större avtryck under säsongen. Mulligan däremot gjorde två mål i matchen, vilken skulle bli en av karriärens höjdpunkter och han blev kvar i Palace i tre år. I november investerade Crystal Palace dessutom hela 147 000 pund för Swindons store stjärna Don Rogers som med sina två mål mot United även skrev in sig i The Eagles historia.

Crystal Palace betalade samma månad även 100 000 pund för en viss Alan Whittle. Fostrad i Evertons ungdomsakademi och med debut i A-laget 1967 spåddes engelsmannen en lysande framtid. Kvick och teknisk. Men det blev bara 74 ligamatcher i ett Everton som på den tiden bestod av idel stjärnspelare. Visserligen gjorde Whittle 21 mål och slog an vissa strängar hos fansen. Men det räckte inte och då såg Crystal Palace sin chans.

Det blev fyra år i Crystal Palace och även här blev han populär bland fansen, men skador och dålig form ledde till att managern Malcolm Allison tröttnade. Efter en säsong i Leyton Orient hamnade Whittle 1977 i den iranska klubben Persepolis, vilket sedermera slutade i flykt i samband med den iranska revolutionen 1978.

Skulle man bara utgå från vad Crystal Palace visar upp i denna match som också sändes i Tipsextra med Leif Larsson som kommentator, är det en gåta att The Eagles inte lyckades bättre. Alan Whittle i sin första match sedan övergången visar inledningsvis upp ett magnifikt samspel med John Hughes. Don Rogers lägger en smörpassning till Paddy Mulligan för 1-0 och högerbackens 2-0 kommer återigen efter fint förarbete av Don Rogers. Denna gång på högerkanten. Därefter gör Rogers själv det tredje målet efter förarbete av Whittle. Hughes och Whittle samarbetar sedan igen i något som resulterar i ett makalöst vackert mål. Don Rogers blir därefter frispelad och avslutar med 5-0-målet. Hans andra, men det kunde varit fler då han var riktigt vass under hela matchen.

Crystal Palace vs Manchester United 5-0

Mål: Paddy Mulligan 2, Don Rogers 2 och Alan Whittle

Crystal Palace: John Jackson, Paddy Mulligan, Tony Taylor, Iain Phillip, Bobby Bell, Mel Blyth, John Hughes, David Payne, Alan Whittle, Charlie Cooke, Don Rogers

Manchester United: Alex Stepney, Tom O Neill, Tony Dunne (Denis Law), Tony Young, David Sadler, Martin Buchan, Willie Morgan, Ted MacDougall, Brian Kidd, Wyn Davies, Ian Storey – Moore

Fortsätt läsa

Tipsextranostalgi: Liverpool vs QPR

Fakta och historik Nyheter

I mitten av 70-talet hade både Liverpool och QPR framgångsrika och sevärda lag, vilka också möttes två gånger i Tipsextra. Säsongen 1975/76 är Queens Park Rangers mest framgångsrika någonsin. Tvåa i ligan endast en futtig liten poäng bakom segrarna Liverpool FC.

QPR spelade en underhållande fotboll och tog minnesvärda segrar med 5-0 hemma mot Everton, men också 5-1 borta mot regerande ligamästarna Derby County.

Managern Dave Sexton förfogade över inte mindre än sju engelska landslagsmän och när London-laget spelat sin sista match för säsongen låg de också överst i ligan, en poäng före Liverpool som dock besegrade Wolverhampton i sin sista match och tog sig förbi och fick lyfta ligabucklan.

Phil Parkes vaktade målet i QPR och framför honom fanns en robust och pålitlig backlinje med ett mittbackspar i form av veteranen Frank McLintock som också var lagkapten i Arsenals dubbelvinnarlag 1970/71, men också Chelseas trotjänare David Webb. Den senare startade sin QPR-karriär genom att bara några månader efter klubbytet meddela att han slutar med fotboll. Efter lite stöd av gamle vännen Terry Venables att lösa några personliga problem, var Webb dock tillbaka redan efter en vecka och skulle sedan tillsammans med McLintock se till att QPR tog sin bästa placering någonsin i engelska ligan. Med sig hade de två duktiga ytterbackar i Dave Clement och Ian Gillard.

På mitten dominerade en annan Chelsea-ikon – John Hollins – tillsammans med skotten Don Masson och ibland även Mick Leach. Särskilt kreative Masson ansågs som den sista pusselbiten för manager Dave Sexton i vad som var en fantastiskt spelande och offensivt lag. På mitten styrde dock Gerry Francis, den engelska landslagsmannen som nog var lagets störste stjärna. På kanten sprang en kille utan benskydd och nedrullade strumpor vid namn Dave Thomas. Den snabbe yttern låg bakom oerhört många mål. Längst fram fanns skyttekungen Don Givens och problembarnet – men ack så begåvade – Stan Bowles. En fantastisk mix av smarta värvningar och egna trotjänare, vilka gnistrade under en säsong, och det räckte nästan hela vägen.

Liverpool tog samma säsong sin nionde ligatitel och den första under Bob Paisleys ledning. Paisley som var Bill Shanklys coach och andreman, men som skulle bli än mer framgångsrik än sin betydligt mer kände företrädare.

Följande säsong gick det inte lika bra för QPR, men Liverpool ångade fram på alla fronter. Ligatitel, Europacupseger samt FA-cupfinal. Europacupsegern var klubbens första genom tiderna och laget var därmed inne i en era som skulle bli deras mest framgångsrika och egentligen inte tog slut förrän deras senaste ligaseger 1989/90.

Liverpool vs QPR 11 december 1976

En lördag i december anlände Queens Park Rangers till Anfield Road. Det var ett decimerat QPR utan förra årets stora profiler såsom Gerry Francis och Dave Thomas. Eleganten Stan Bowles var dock med och en något yngre förmåga i Peter Eastoe.

Liverpools uppställning var nu den röda maskin som skulle dominera Europa under Paisleys ledning. Ray Clemence vaktade målet. Phil Neal hade gjort högerbacksplatsen till sin och Phil Thompson bildade mittlås med rutinerade Emlyn Hughes. Terry McDermott och Ray Kennedy hade tagit plats på mittfältet tillsammans med den än mer rutinerade Ian Callaghan och Steve Heighway. Längst fram fanns storstjärnorna Kevin Keegan och John Toshack. Paisleys lag var en mix mellan Bill Shanklys stomme och hans egna nyförvärv.

Efter 1-1 i halvtid slutade matchen 3-1 till Liverpool efter mål av John Toshack, Kevin Keegan och Ray Kennedy. Peter Eastoe gav dock QPR ledningen och det satt relativt långt inne innan Liverpool hade gått upp till 2-1 efter en mäktig press i klassisk brittisk hyperfart. Allt kommenterat av Tipsextras grundare Lars-Gunnar Björklund. I en av de blott 16 matcher han kommenterade under Tipsextra-tiden 1969-1995.

Liverpool vs QPR den 17 december 1977

Nästan exakt ett år senare var QPR åter på besök på Anfield Road. Denna gång krävdes en straff av Phil Neal för att avgöra matchen. Gerry Francis var åter med i QPR, men annars hade laget från 1975/76 tunnats ut betänkligt.

I Liverpool fanns numera nya stjärnor med vilka Paisley skulle bygga sitt lag runt. Ingen Kevin Keegan eller John Toshack, men väl spelgeniet Kenny Dalglish som värvats som skyttekung från Celtic. Oftast kamperade han ihop med David Johnson eller David Fairclough, båda var med denna decemberlördag. Men där fanns även en ung mittback vid namn Alan Hansen och mittfältaren Jimmy Case. Hughes och Callaghan var kvar, men spelade på sista versen som bryggan mellan Shankly och Paisley. Kommentator denna gång var Leif Larsson.

Liverpool skulle tappa ligatiteln till Nottingham, men ta sin andra raka Europacupseger i en säsong som kanske är en av de mest klassiska i Tipsextras historia, då intresset var på topp och 70-talets kanske allra bästa fotboll spelades.…

Fortsätt läsa