Tipsextranostalgi: Liverpool vs QPR

Fakta och historik Nyheter

I mitten av 70-talet hade både Liverpool och QPR framgångsrika och sevärda lag, vilka också möttes två gånger i Tipsextra. Säsongen 1975/76 är Queens Park Rangers mest framgångsrika någonsin. Tvåa i ligan endast en futtig liten poäng bakom segrarna Liverpool FC.

QPR spelade en underhållande fotboll och tog minnesvärda segrar med 5-0 hemma mot Everton, men också 5-1 borta mot regerande ligamästarna Derby County.

Managern Dave Sexton förfogade över inte mindre än sju engelska landslagsmän och när London-laget spelat sin sista match för säsongen låg de också överst i ligan, en poäng före Liverpool som dock besegrade Wolverhampton i sin sista match och tog sig förbi och fick lyfta ligabucklan.

Phil Parkes vaktade målet i QPR och framför honom fanns en robust och pålitlig backlinje med ett mittbackspar i form av veteranen Frank McLintock som också var lagkapten i Arsenals dubbelvinnarlag 1970/71, men också Chelseas trotjänare David Webb. Den senare startade sin QPR-karriär genom att bara några månader efter klubbytet meddela att han slutar med fotboll. Efter lite stöd av gamle vännen Terry Venables att lösa några personliga problem, var Webb dock tillbaka redan efter en vecka och skulle sedan tillsammans med McLintock se till att QPR tog sin bästa placering någonsin i engelska ligan. Med sig hade de två duktiga ytterbackar i Dave Clement och Ian Gillard.

På mitten dominerade en annan Chelsea-ikon – John Hollins – tillsammans med skotten Don Masson och ibland även Mick Leach. Särskilt kreative Masson ansågs som den sista pusselbiten för manager Dave Sexton i vad som var en fantastiskt spelande och offensivt lag. På mitten styrde dock Gerry Francis, den engelska landslagsmannen som nog var lagets störste stjärna. På kanten sprang en kille utan benskydd och nedrullade strumpor vid namn Dave Thomas. Den snabbe yttern låg bakom oerhört många mål. Längst fram fanns skyttekungen Don Givens och problembarnet – men ack så begåvade – Stan Bowles. En fantastisk mix av smarta värvningar och egna trotjänare, vilka gnistrade under en säsong, och det räckte nästan hela vägen.

Liverpool tog samma säsong sin nionde ligatitel och den första under Bob Paisleys ledning. Paisley som var Bill Shanklys coach och andreman, men som skulle bli än mer framgångsrik än sin betydligt mer kände företrädare.

Följande säsong gick det inte lika bra för QPR, men Liverpool ångade fram på alla fronter. Ligatitel, Europacupseger samt FA-cupfinal. Europacupsegern var klubbens första genom tiderna och laget var därmed inne i en era som skulle bli deras mest framgångsrika och egentligen inte tog slut förrän deras senaste ligaseger 1989/90.

Liverpool vs QPR 11 december 1976

En lördag i december anlände Queens Park Rangers till Anfield Road. Det var ett decimerat QPR utan förra årets stora profiler såsom Gerry Francis och Dave Thomas. Eleganten Stan Bowles var dock med och en något yngre förmåga i Peter Eastoe.

Liverpools uppställning var nu den röda maskin som skulle dominera Europa under Paisleys ledning. Ray Clemence vaktade målet. Phil Neal hade gjort högerbacksplatsen till sin och Phil Thompson bildade mittlås med rutinerade Emlyn Hughes. Terry McDermott och Ray Kennedy hade tagit plats på mittfältet tillsammans med den än mer rutinerade Ian Callaghan och Steve Heighway. Längst fram fanns storstjärnorna Kevin Keegan och John Toshack. Paisleys lag var en mix mellan Bill Shanklys stomme och hans egna nyförvärv.

Efter 1-1 i halvtid slutade matchen 3-1 till Liverpool efter mål av John Toshack, Kevin Keegan och Ray Kennedy. Peter Eastoe gav dock QPR ledningen och det satt relativt långt inne innan Liverpool hade gått upp till 2-1 efter en mäktig press i klassisk brittisk hyperfart. Allt kommenterat av Tipsextras grundare Lars-Gunnar Björklund. I en av de blott 16 matcher han kommenterade under Tipsextra-tiden 1969-1995.

Liverpool vs QPR den 17 december 1977

Nästan exakt ett år senare var QPR åter på besök på Anfield Road. Denna gång krävdes en straff av Phil Neal för att avgöra matchen. Gerry Francis var åter med i QPR, men annars hade laget från 1975/76 tunnats ut betänkligt.

I Liverpool fanns numera nya stjärnor med vilka Paisley skulle bygga sitt lag runt. Ingen Kevin Keegan eller John Toshack, men väl spelgeniet Kenny Dalglish som värvats som skyttekung från Celtic. Oftast kamperade han ihop med David Johnson eller David Fairclough, båda var med denna decemberlördag. Men där fanns även en ung mittback vid namn Alan Hansen och mittfältaren Jimmy Case. Hughes och Callaghan var kvar, men spelade på sista versen som bryggan mellan Shankly och Paisley. Kommentator denna gång var Leif Larsson.

Liverpool skulle tappa ligatiteln till Nottingham, men ta sin andra raka Europacupseger i en säsong som kanske är en av de mest klassiska i Tipsextras historia, då intresset var på topp och 70-talets kanske allra bästa fotboll spelades.…

Fortsätt läsa

Familjeklubbar med stolt historia

Fakta och historik Nyheter

Tippastryktipset dokument: Brian CloughIpswich och Nottingham har en mycket stolt historia, trots att de kan betecknas som familjeklubbar. Under senare decennier har det dock varit tunnsått med framgångar, men på 70- och 80-talen var de stundtals med bland Europas allra bästa lag, under ledning av storheter som Sir Alf Ramsey, Sir Bobby Robson och Brian Clough.

Det rör sig om fotbollsledare vars berömmelse sträckt sig vida ut från Ipswich och Nottingham. Den har nått världens alla hörn.

Brian Clough gjorde Nottingham till Europamästare – två gånger

Under hela Nottingham Forest storhetsperiod från 1975 till 1993 leddes de av managern Brian Clough, en personlighet större än allt annat. Snabb i repliken, perfekt i media, frispråkig och alltid i någon form av kontrovers, om det så var med en klubbordförande eller Football Association. Idag är det Jose Mourinho som allas blickar riktas mot i syfte att få något märkligt eller annorlunda uttalande som media kan gå igång på, men då handlade det mesta om Brian Clough. Och Cloughie var nog lite kvickare i kommentaren. Mourinho får ursäkta.

Tillsammans med sin radarpartner – coachen Peter Taylor – tog Clough upp Forest från division 2 (nuvarande The Championship) redan 1976/77 och resten är historia. Ligatiteln i division 1 (nuvarande Premier League) bärgades redan påföljande säsong och därefter följde ligacuptitlar, men inte minst två Europacuppokaler på raken 1979 och 1980.

Malmö FF besegrades 1979 efter mål av Trevor Francis, den första spelaren som värvades för över en miljon pund när han 1979 lämnade Birmingham för Nottingham Forest. Året efter var det Kevin Keegans Hamburger SV som fick känna på vänsteryttern John Robertsons klass i och med skottens avgörande 1-0-mål. Den kedjerökande och något otränade John Robertson blev Cloughs kanske viktigaste spelare under dessa år, med sin teknik och unika spelgenialitet. Robbo spelade fram till Francis mål 1979 och avgjorde själv 1980.

Sir Alf Ramsey och Sir Bobby Robson

Ipswich gjorde en Nottingham, fast betydligt tidigare. Efter att aldrig varit nära några titlar eller högre divisioner stod Alf Ramseys Ipswich som seriesegrare i andradivisonen 1960/61 och i vad som nog får anses som en av de största skrällarna i ligans historia spelade man hem mästerskapet av bara farten 1961/62. Från ingenting till ligatiteln, vilket också gav Alf Ramsey jobbet som engelsk förbundskapten, något han skulle utföra så pass bra att England vann VM på hemmaplan 1966. Givetvis blev han adlad.

Sedan följde lite sämre tider och nedflyttning, men 1969 var Ipswich uppe i högsta divisionen igen med en lovande manager vid namn Bobby Robson. Sakta men säkert byggde han ett lag som skulle vara med i den absoluta toppen av ligan och i Europa under många år. Som bäst var man kanske 1980/81, då laget var på väg mot tre titlar. Men trots fantastiska spelare såsom Terry Butcher, Mick Mills, Russel Osman, John Wark, Arnold Muhren, Alan Brazil, Eric Gates och Paul Mariner, var truppen lite för tunn för att orka ända fram. Man blev överraskande utslagna i FA-cupens semifinal mot Manchester City och hamnade tvåa bakom Aston Villa i ligan, men UEFA-cupen tog man hem.

Under en herrans massa år låg lilla Tractor Boys med i ligatoppen från 1973 och in på 80-talet. Enda undantaget var en 18: e plats säsongen 1977/78, men då passade de på att ta hem FA-cupen via en 1-0 seger över Arsenal i finalen. Bobby Robson blev sedan manager för klubbar som Barcelona och Newcastle, men också en framgångsrik förbundskapten för England. Han är nog den som varit närmast en titel, förutom hans gamle Ipswich-föregångare Alf Ramsey. Även Bobby Robson blev adlad.

På lördag, när Ipswich och Nottingham återigen möts, så handlar allt om att kriga sig till en Play off-plats för Mick McCarthys Ipswich, men visst är det svårt att låta bli att fascineras av lagens stolta historia!

Källor: Wikipedia, Soar and Tyler; Encyklopedia of British Football.

Fortsätt läsa

Harry Kane åttonde engelsman att nå 30 mål

Fakta och historik Nyheter

Harry Kane blir den åttonde engelsmannen att nå 30 mål under en och samma säsong sedan Premier League startade 1992 och närmar sig nu giganter som Gary Lineker, men Dixie Dean når han nog aldrig.

Inte sedan 1991/92 har en Tottenham-spelare gjort 30 mål under en och samma säsong och då hette han Gary Lineker och slutade på 35 mål. Kane har därmed fem matcher på sig att nå eller slå Lineker. Än mer anmärkningsvärt är att Kane blott är den åttonde engelsmannen att nå 30 mål i samtliga turneringar sedan Premier League startade i början på 90-talet.

De andra sju spelarna är:

  • Ian Wright, Andy Cole, Alan Shearer, Robbie Fowler, Matthew Le Tissier, Kevin Phillips och Wayne Rooney.
  • Alan Shearer och Ian Wright sticker ut genom att ha klarat gränsen fyra gånger vardera, medan Robbie Fowler har tre.

30 ligamål en klassisk drömgräns

Harry Kane har gjort 20 mål i Premier League. Faktum är att drömgränsen i engelsk fotboll har länge legat runt 30 ligamål, vilket ytterst få klarat av från 70-talet och framåt. Säsongen 1971-72 gjorde Manchester Citys Francis Lee 33 mål i ligan och därefter blev det en nästan omöjlig gräns i ett allt målsnålare fotbollsklimat.

Under 1977/78 lyckades dock Evertons store centerforward och Tipsextra-profil Bob Latchford nå 30 mål, vilket belönades med en premie på 10 000 pund. Latchford fick dock inte ut så mycket glädje av prissumman som han delade broderligt med lagkamraterna. Resultat blev istället en tung skattesmäll.

Det dröjde till 1983-84 innan Liverpools notoriske målgörare Ian Rush lyckades med konststycket att vinna skytteligan på 32 mål.

Säsongen 1985/86 gjorde Gary Lineker 30 mål då han med sitt Everton var nära att vinna både ligan och FA-cupen, men slutade tvåa i båda. Han blev dock Player of the Year och vann VM:s skytteliga med sina sex mål. Lineker gjorde totalt 42 mål för Everton den säsongen. Det sista kom i FA-cupfinalen och gav The Toffees ledningen, men Liverpool med Ian Rush i spetsen ville dock annat och matchen slutade i besvikelse och 1-3.

Året därpå satte en viss Clive Allen sitt 49:e mål genom att göra 1-0 i FA-cupfinalen för Tottenham mot Coventry, men även där slutade allt i besvikelse, då Coventry vände och vann till slut med 3-2. Clive Allen lyckades dock göra 33 mål i ligan. Även skytteligatvåan Ian Rush nådde 30 mål.

I allmänhet kan man säga att i och med starten av Premier League 1992 blev spelet alltmer anfallsvänligt och målen desto fler.

Spelare som vunnit Premier Leagues skytteliga med 30 mål eller mer är:

Andy Cole (Newcastle), Alan Shearer (två gånger för Blackburn Rovers), Kevin Phillips (Sunderland), Thierry Henry (Arsenal), Cristiano Ronaldo (Manchester United), Robin van Persie (Arsenal) samt Luis Suarez (Liverpool).

Den främste genom alla tider – Dixie Dean

Ingen kommer dock någonsin att slå alla tiders ligamålrekord som togs av 20- och 30-talens superstjärna William Ralph Dean, även kallad Dixie Dean. Fostrad i Tranmere Rovers tog han sig från Birkenhead på andra sidan floden Mersey till storlaget Everton FC, där det blev två ligatitlar och en FA-cuptitel. Säsongen 1927/28 lyfte han sin första ligatitel, men framförallt lyckades han med det omöjliga att göra 60 mål i ligan under en och samma säsong. De tre sista gjordes i den avslutande matchen mot Arsenal. Dean var en superstjärna före det egentligen fanns superstjärnor.

Dean var en gigant på sin tid och gjorde även 18 mål på 16 landskamper för England. På den tiden spelades inte lika många landskamper som nu. England ställde inte ens upp i VM, då de ansåg sig för bra… Dessutom var Dean med och gjorde ett mål i en fullkomlig överkörning av Spanien på Highbury 1931 där dess store hjältemålvakt Ricardo Zamora blev så förkrossad att han tog till tårarna.

Totalt sett blev det två hat-trick för England och 37 för Everton. Under sin karriär gjorde Dixie Dean hela 43 hat-trick och det blev 440 mål på 497 matcher. En berömd duell på den tiden var mellan Dean och en av Liverpool FC:s främsta målvakter genom tiderna Elisha Scott. Det blev dock 19 mål på 17 Merseyside-derbyn för Evertons berömde centerforward.

Förutom den ymninga målfabrikationen finns det otaliga historier om Dean. Ett exempel är när han under en försäsongsturnering i Tyskland 1932 förbjuder sina medspelare att göra nazihälsningen. En av matcherna spelades nämligen i Dresden och på läktaren fanns två nazikoryféer i form av Joachim von Ribbentrop och Hermann Göring. Nazisterna var då nära sitt maktövertagande och trycket på Everton att genomföra nazihälsningen var stort, men det hela stoppades av lagkapten Dixie Dean.

Det finns även ett annat berömt exempel från andra världskriget när en italiensk krigsfånge spottar i ökensanden framför sina vaktande engelsmän och utbrister: ”F—a ya Winston Churchill and f—a ya Deexie Dean!”

* * * * *

Harry Kane är en engelsman som har framtiden för sig. Det är en bit kvar till moderna giganter som Gary Lineker och Alan Shearer och förhoppningsvis blir han inte en säsongsslända som Clive Allen. Men en Dixie Dean blir nog han aldrig. Med det är sannerligen inget att skämmas över.

Som den legendariske Liverpool-managern Bill Shankly sa:

”Dixie was the greatest centre forward there will ever be. His record of goalscoring is the most amazing thing under the sun.”

 …

Fortsätt läsa