Det finns få klubbar vars framgångar är så grandiosa, men ändå är det inget mot den enorma mytbildning som gjort klubben nästan likt ett sagoväsen. Något som delvis gör Anfield-klubben till en av de mest fascinerande, men som också kan vara en belastning i tider som dessa då det är svårt för laget att nå upp till de stora förväntningarna.
I slutet av 1800-talet var en av Liverpools starka män en viss John Houlding. Han lånade pengar och var delaktig i Everton FC, vilka var med och startade ligan 1888. Dessutom ägde Houlding Evertons hemmaarea Anfield Road. Ganska snart knakade det dock i fogarna mellan Houlding och Everton, dels höjde han räntan på lånen, dels hyran på Anfield Road, vilket ledde till att The Toffees gav sig av till andra sidan Stanley Park och lät bygga Goodison Park istället. Den 3 juni 1892 bildades därmed Liverpool FC i syfte att fylla den tomma arenan och bara något år senare tog laget klivet in i Fotbollsligan.
Framgångar innan storhetstiden
Redan i början på 1900-talet vann Liverpool ligan (1900/01 samt 1905/06) och var rätt bra i början av tjugotalet med två ligatitlar på raken (1921/22 och 1922/23). Under tjugotalet fanns där också en lysande målvakt vid namn Elisha Scott, som av Evertons centerforward och världsstjärna – Dixie Dean – på den tiden ansågs vara den svåraste motståndarmålvakten av alla. Otaliga var deras dueller. Efter det långa uppehållet efter andra världskriget tog Liverpool ånyo en ligatitel (1946/47). Med andra ord ett framgångsrikt lag, men ändå kanske inte på samma nivå som andra mer omtalade lag såsom Aston Villa, Huddersfield, Arsenal, Wolverhampton och Everton, för att nämna några. När femtiotalet gjorde sitt intåg gick Liverpool in i en längre svacka och fick tillbringa tid i andradivisionen. Men 1959 lyckades Liverpools ordförande T.V Williams locka till sig en karismatisk skotte från Huddersfield – Bill Shankly.
Shankly centraliserade makten i klubben. Bland annat rensades det gamla skorummet ut för att tränarna skulle ha en plats att diskutera taktik. I The Boot Room diskuterade Joe Fagan, Reuben Bennet (senare Ronnie Moran) och Bob Paisley. Alla blivande legendarer. Träningsanläggningen Melwood var en katastrof och det fanns inga pengar. Direktörerna gjorde lite som de ville och sålde bland annat den lovande ungdomsspelaren Johnny Morrissey till rivalen Everton bakom ryggen på Shankly.
Allt resulterade i att Sir John Moores, den rike Littlewoods-ägaren, och dessutom huvudägare i det då rika Everton tog sitt ansvar som minoritetsägare i Liverpool och förde samman en viss Eric Sawyer, då direktör på Littlewoods, men med en förmåga att handskas med stora personligheter som Bill Shankly. Sawyer fixade och såg till att pengar fanns, medan Shankly fick styra helt och hållet avseende vilka spelare han ville ha. På så sätt, tillsammans med arbetet hos hans coacher i The Boot Room, startade bygget av en storklubb och en förening som Shankly skulle göra större än en vanlig fotbollsklubb. Staden Liverpool är – och var framförallt på 60-talet – helt fotbollsgalen. Och Shankly passade som handen i handsken. Talade med allt och alla om fotboll.
Shanklys era
Det hela ledde till två ligatitlar (1963/64 och 1965/66) samt klubbens första FA-cupvinst (1964/65). Efter VM 1966 sprang Liverpools Roger Hunt och Evertons Ray Wilson ärevarv med VM-bucklan och bakom dem Liverpools kapten Ron Yeats med ligabucklan samt Evertons Brian Labone med FA-cupen. Staden Liverpool stod på toppen, inte bara fotbollsmässigt, utan det fanns fortfarande jobb i hamnarna och dessutom musikundret med Beatles i spetsen. Och Bill Shankly var medelpunkten, likt en liten Messias i en fotbollsälskande stad.
Därefter följde några tyngre år och samtidigt som rivalen Everton byggde ett allt slagkraftigare lag började Shanklys första generation att tappa stinget. En framgångsrik manager måste ha en hänsynslös sida och veta när spelare ska säljas eller petas. Undan för undan förändrade Shankly Liverpool och istället för Ian St John och Roger Hunt på topp värvade han in Kevin Keegan och John Toshack. En ny era var på väg.
Ligatiteln 1972/73 var efterlängtad och följdes upp av en FA-cup 1973/74. Dessutom lyckades Shankly ta UEFA-cupen 1972/73 och därigenom göra upp med de tyska och italienska lagen som tidigare varit så svåra att ta sig förbi. Vallen var sprängd, men Shankly var trött och sa upp sig. Det var inte första gången, utan Bill Shankly hade sagt upp sig lite då och då, när han blivit förbannad, men denna gång tog styrelsen hans uppsägning på allvar. I efterhand ångrade sig nog Shankly att han avgick under de där olycksaliga dagarna 1974. Resten av livet fram till hans död i början av 80-talet vistades han så långt från Melwood som möjligt eftersom han tidigt förbjöds att vara där för att efterträdaren Bob Paisley skulle ha en chans att utöva sitt ledarskap. Annars blev det lätt så att alla kallade Shankly för boss. Istället besökte den gamle managern Evertons träningsanläggning rätt ofta för en kopp te, lite snack och klassisk banter.
Bob Paisley och den röda maskinen
Med Paisley skulle dock Liverpool ta steget från ett fantastsikt lag som hade fått ihop två bra generationer av fotbollslag till att bli en vinstmaskin, där nya generationer bara flöt in i ett välsmort kugghjul. Man utvecklade dessutom en fantastiskt skicklig fotboll med one touch som vägledning, oavsett vilka spelare som var på plan. Shankly och hans Boot Room hade etablerat en fotbollskultur som var stark som granit. Paisley skulle vinna sex ligatitlar, tre ligacuper, tre Europacuper och en UEFA-cup till dess att han pensionerade sig 1983. Men ramverket var så starkt så under följande managers fram till 1990 skulle klubben ta hem ytterligare fyra ligatitlar, en Europacup och en ligacup samt två FA-cuper. Varav dubbeln (FA-cupen och ligan) 1985/86. På den tiden något unikt.
Sedan kom 90-talet och framgångarna tunnades ut. Spelet var inte längre lika stabilt och magnifikt. Traditionen och fotbollskulturen bevarades inte lika självklart. Men fortfarande kunde laget ta titlar. Från 1990 tills idag har Liverpool tagit Tre FA-cuptitlar, fyra ligacuptitlar, en UEFA-cup och en Champions League. Dock ingen ligatitel, vilket ju varit den gyllene erans signum. Den stora röda maskinen gick att rubba i vissa matcher, men inte under en hel säsong. Nu var det tvärtom och Manchester United med Sir Alex Ferguson hade intagit Bob Paisleys roll i engelsk fotboll. Rivaliteten förvärrades och flyttades undan för undan från Everton till Manchester United.
Än idag längtar Liverpool efter sin ligaseger.